Den har följt mig i många månader nu, den där frågan utan svar: När ska det här ta slut? Det är inte likt mig. Brukar ha stadig blick framåt. Klar bild av vart jag är på väg, och beredd på att vika av om situationen förändras. Men den här formen av ovisshet passar mig inte.…

”Varför känns det så konstigt så här i coronatider”, frågar jag Kollegan, en av de få jag träffar där i vår gemensamma lokal för existentiella samtal i Rödabergen. ”Så avtrubbat, som om inte ens det som är roligt går att njuta av. ”Tar en ännu en kopp kaffe och känner efter en stund och upptäcker…

Det här är den andra delen i På gränsen – ett försök att ta hjälp av det existentiella perspektivet för att förstå vad det är att leva i corona-tider. För länge sedan arbetade jag med kvinnliga kollegor från hela världen. Från Asien, Afrika, Ryssland, Latinamerika och Mellanöstern kom de resande. I tre veckor levde vi…

Att var nära och att vara nära är två helt skilda saker i coronatider, det blir extra tydligt denna morgon när jag som vanligt scannar både officiella och sociala medier i min jakt på att försöka förstå vad vi är med om. Det som fångar mig är en artikel i Läkartidningen där ett stort antal…

Mest längtar jag efter det vanliga. Fika med en vän, kolleger, med barnen. Ringa till Maken vid fem och fråga om han vill gå på bio. Strosa i en bokhandel och komma hem med fler böcker av den där sorten som jag borde läsa men kanske aldrig kommer att hinna. Åka till någon karg plats.…