Den har följt mig i många månader nu, den där frågan utan svar: När ska det här ta slut? Det är inte likt mig. Brukar ha stadig blick framåt. Klar bild av vart jag är på väg, och beredd på…
”Varför känns det så konstigt så här i coronatider”, frågar jag Kollegan, en av de få jag träffar där i vår gemensamma lokal för existentiella samtal i Rödabergen. ”Så avtrubbat, som om inte ens det som är roligt går att…
Det här är den andra delen i På gränsen – ett försök att ta hjälp av det existentiella perspektivet för att förstå vad det är att leva i corona-tider. För länge sedan arbetade jag med kvinnliga kollegor från hela världen.…
Att var nära och att vara nära är två helt skilda saker i coronatider, det blir extra tydligt denna morgon när jag som vanligt scannar både officiella och sociala medier i min jakt på att försöka förstå vad vi är…
Först då våren 2020 tänkte jag: Efter sommaren är allt som förut. Sedan i juni tänkte jag: I januari -21 är vi tillbaka i det vanliga, sedan januari -22. Nu tänker jag att det är idéen om det vanliga som…
Mest längtar jag efter det vanliga. Fika med en vän, kolleger, med barnen. Ringa till Maken vid fem och fråga om han vill gå på bio. Strosa i en bokhandel och komma hem med fler böcker av den där sorten…
Står och river i lite ris i en illa skött del av trädgården när det slår till. Rädslan för att bli sjuk i covid-19. Rädslan för att dö. Som en aning bara. En ilning. En sky som drar förbi. Att jag ska dö,…
