I CORONANS TID 8 | Pessimist? Optimist? Realisterna mår bäst!

Den har följt mig i många månader nu, den där frågan utan svar: När ska det här ta slut? Det är inte likt mig. Brukar ha stadig blick framåt. Klar bild av…
Den har följt mig i många månader nu, den där frågan utan svar: När ska det här ta slut? Det är inte likt mig. Brukar ha stadig blick framåt. Klar bild av…
”Varför känns det så konstigt så här i coronatider”, frågar jag Kollegan, en av de få jag träffar där i vår gemensamma lokal för existentiella samtal i Rödabergen. ”Så avtrubbat, som om…
Det här är den andra delen i På gränsen – ett försök att ta hjälp av det existentiella perspektivet för att förstå vad det är att leva i corona-tider. För länge sedan…
Att var nära och att vara nära är två helt skilda saker i coronatider, det blir extra tydligt denna morgon när jag som vanligt scannar både officiella och sociala medier i min…
Först då våren 2020 tänkte jag: Efter sommaren är allt som förut. Sedan i juni tänkte jag: I januari -21 är vi tillbaka i det vanliga, sedan januari -22. Nu tänker jag…
Mest längtar jag efter det vanliga. Fika med en vän, kolleger, med barnen. Ringa till Maken vid fem och fråga om han vill gå på bio. Strosa i en bokhandel och komma…
Står och river i lite ris i en illa skött del av trädgården när det slår till. Rädslan för att bli sjuk i covid-19. Rädslan för att dö. Som en aning bara. En ilning. En…
Först skrev jag en sorgesång över hur mycket jag i min hemkarantän längtar efter barnen, släktingarna, arbetskamrater och grannar, jag till och med kassörskor och okända på gatan. Sedan tänkte jag till.…
Först skrev jag en sorgesång över hur mycket jag i min hemkarantän längtar efter barnen, släktingarna, arbetskamrater och grannar, jag till och med kassörskor och okända på gatan. Sedan tänkte jag till.…
Det är underligt. Overkligt. Sjunde dagen hemma. Coronakontakter i min allra närmaste krets. Självvald karantän. Om jag mot förmodan är smittad vill jag inte sprida viruset vidare. Så hemma. Och hemma. I…