Stockholm 21 december 2017 08.14

Morgonsamtal med min vän präster Ted Harris.
Vi talar om andlighet. Eller snarare vi talar om ett annat sätt att se på andlighet.
T: “Om vi istället för Gud utgår från mänsklighetens eviga fråga: Vad är det att vara människa …, säger Ted
A: “…och hur ska jag leva?”
T: “Just det, så skulle man kunna säga att alla som söker svar på de två frågorna är andlig.”

TED: Alla som söker svaret på vad det är att vara människa är ur mitt perspektiv andliga.

A: “Men jag tycker ordet står i vägen, det pekar på en sinnesstämning, jag är andlig, istället för på ett utforskande.”
T: “Så kan det vara. Vad tycker du om Aristoteles eudaimonia, mänsklig blomstring.”
A: “Fint ord, men svårbegripligt för många.”

Har lite svårt att sova. Greppar en av alla de böcker som ligger på mitt nattduksbord The creative thinking plan av Guy Claxton och Bill Lucas. Slår upp på måfå sådär man gör när läsandet egentligen bara är till för att kunna somna och hamnar i ett kapitel som gör mig klarvaken. Här möter jag tankar jag läst hos filosofen Jean-Paul Sartre och Martin Heidegger i modern forskartappning.
Hjärnan är konstruerad för att uppfatta verkligheten omkring oss så snabbt som möjligt, skriver Claxton och Lucas, men för att kunna göra det så måste den dra förhastade slutsatser. När vi ser en skog skickar hjärnan först ut budskapet “träd” och inte björk, gran, tall, asp, ek, al, alm – om det inte är så att vi är på jakt efter en särskild slags skog, t ex för att kunna plocka svamp.
Tyvärr gör hjärnan likadant när det gäller oss själva, våra känslor, andras beteenden, moral, etik och nya idéer. Den uppfattar grovt och drar till med det som ligger närmast. Och det som är mest lättillgängligt är det vi är mest vana vid genom liv, uppfostran, samhälle, jobb.
Det där grovhuggna blir sedan vår tolkning av verkligheten.
I existensfilosofin talar man om samma sak. Alla har vi en bild av verkligheten, som här kallas för worldview, världsbild. Den består av allt det vi tagit fasta på och med vars hjälp vi försöker förstå vad vi är med om. Det som sker i vårt inre, det vi möter i det yttre och samspelet dem emellan tolkar vi utifrån hur vi tror att det är.

Nu föreslår Claxton och Lucas en metod för att vidga våra vyer och få hjärnan att tänka nytt.
Byt helt enkelt ut ordet “är” till “kan eller skulle kunna vara”.
Så här:
“Jag är verkligen dålig på matte!” blir istället “Det skulle kunna vara så att jag är dålig på att matte.”
“Han kom försent, det är verkligen nonchalant.” blir istället “Han kom försent det kan bero på att han är nonchalant.”
Skillnaden är hårfin, men i hjärnan, enligt författarna, sker en förskjutning från tvärsäker till öppen. Det vi uppfattar är kanske inte alltid exakt så som vi tror, det kan vara så att det är på ett annat sätt, eller att det finns ett annat sätt att hantera det på.

Samma sak gäller ord som “alltid” och “aldrig” som författarna föreslår att vi på prov ska byta ut mot “ofta” eller “ibland”.
“Varför ska det alltid vara på det här sättet” blir då istället “Varför är det så här ibland?”

Metoden bygger på forskning. Studenter som delats upp i två grupper där den ena fått instruktionen: “Vi gör så här” och den andra “Det här är ett sätt att göra det på” visade sig hantera uppgiften på helt olika sätt. Kunskaperna var de samma, men om något ändrades eller de ombads att tänka själva var den andra gruppen betydligt mer flexibla och snabbare.

Samma sak föreslår Jean-Paul Sartre. Säg aldrig att du är något, uppmanar han, säg att du “lever som”.  För om du slår fast något blir det betydligt svårare att utnyttja den frihet som det innebär att kunna förändras.

Slår ihop boken. Skriver den här texten. Släcker lampan och låter bli att tänka “Jag sover aldrig bra”, utan konstaterar istället “Ibland sover jag inte bra.”

FOTO Shelby Root, enligt cc

 



Ibland är det underbart att vara journalist. Som sen gången jag fick chansen att fråga professorn i teknisk vattenresurslära Kenneth M. Persson om hur gammalt vattnet i mitt vattenglas är. Så här gick det till:

Hej Kenneth
jag skriver just nu om dop och skulle jag vilja ha med lite fakta om vatten. Läste på en expertsida att vattnet vi har på jorden idag är lika gammalt som jorden, dvs ca 4,5 miljarder år.
Stämmer det?
Vänliga hälsningar
Ann Lagerström

Hej Ann!
Kul och klar fråga. Svaret blir som vanligt omständligare.
Grundsvaret är enkelt. All materia som finns på jorden skapades när vårt solsystem blev till för ungefär 4,6 miljarder år sedan.

Jag har alltid tyckt att det varit svårt att svara på frågan: När är du lycklig?
Hjälp, har jag tänkt. Antingen är jag aldrig lycklig, eller också förstå jag inte vad det innebär. Visst glimtar det någon gång förbi en slags champagnekänsla av osedvanligt bubblig sort, men inte begriper jag alltid vad den hör ihop med. Det kan vara en vårdag med lätt och ljummen luft eller en vanlig kväll på trappan med en kaffekopp, eller kanske musik, ett barn hör av sig eller … inget särskilt. Misstänksam har jag också varit mot lyckoforskningen och det där tjatet om hur vi med olika metoder kan jaga fatt på den.

Uppiggad blev jag häromdagen när jag hittade ny forskning som visar att det är inte säkert att det som gör dig lycklig också gör livet meningsfullt.

Idag skulle min mamma Sally ha fyllt 91 år och jag funderar över hur mycket som hänt på fyra generationer.Mormor Lisa där högst upp till vänster, född på slutet av 1800-talet, dotter till en fattig arrendebonde, gick i skolan de dagar hon hade skor. Svalt om vintrarna. Lärde sig sy av sin mamma och tog emot beställningar. Träffade min morfar f d stataren och eldaren per annons (modernt!) och blev  brinnande socialdemokrat. Kämpade för kvinnlig rösträtt, och vann. Sydde, stod i affär, skötte allt i hemmet och ägnade fritiden åt politiken.
Mamma – realskola, sekreterarutbildning, längtade ut i världen men blev hemmafru

– Jag är inte religiös, men jag tror på “nåt”. När Människor och tro utnämnde Nåtismen till Sveriges vanligaste religion höll många lyssnare med.
När en undersökning visade att 30 procent av Sveriges befolkning tror på “nåt” gjorde radioprogrammet Människor och tro en telefonväkteri.
Här kan du lyssna till människor som berättar om sin nåt-tro i samtal med mig, David Thurfjäll och Åsa Furuhagen.