Ordet existentiell används numera ofta. Ett krig kan vara existentiellt, din hälsa kan vara existentiell och höjden på en bokhylla kan också kallas för existentiell. Men vad menar filosoferna när de använder ordet?
Som vanlig inom filosofin, så är det inte helt klart.
De olika filosoferna föreslår något, sedan söker de vidare, ändra sig kanske, reagerar på varandra. Det här lämnar utrymme för oss, för dig och mig att försöka.
Ordet existentiell kommer från latinets existentia som brukar översättas med träda fram, finnas till eller tillvaro.
Att existera är helt enkelt att vara. Här är jag, och jag existerar, jag finns.
Men riktigt så enkelt är det inte.
Det finns flera sätt att existera, enligt filosoferna. Ett statiskt och ett dynamiskt.
Det statiska står tingen för. En stol är en stol är en stol och kan ingenting annat vara. Du kan i och för sig använda den till lite vad som helst, men stolen i sig ändrar sig inte. Den är där, du kan se den, ta på den, flytta om den, men man kan inte ur filosofisk synvinkel säga att den existerar.
Det dynamiska står allt levande för. Människor, djur, planeterna, naturen. Här är det mesta i rörelse hela tiden. Ett träd växer och följer med i årstiderna, en människa förändras med sin ålder, sina erfarenheter och sin omgivning. De existerar.
Så att existera är alltså att vara, men vara i rörelse, delta i den process som vi kallar fö livet.
CITATET
”Bara den kunskap som har ett förhållande till existensen är väsentlig, bara den är väsentlig kunskap.”
Sören Kierkegaard
Därför kan inte din inredning vara existentiell, och ett krig kan i och för sig handla om liv och död, men knappas kallas för existentiellt, och din hälsa – ja den kan ha existentiella dimensioner som har att göra med, din förmåga till rörlighet, till att förhålla sig till vad det innebär att leva. Låt oss återkomma till det vid ett senare tillfälle för det där med existentiell hälsa är inte helt enkelt det heller.
Snart kommer DEL 2 – om vår förmåga att existera om man får tro filosoferna.
EN ÖVNING | Existensen
Hur kan vi förstå skillnaden mellan det där statiska och det rörliga (det som filosofen Jean-Paul Sartre kallar skillnaden på essensen och existensen.)
Be dina deltagare att blunda och låt de sedan tyst för sig själva räkna upp allt det de skulle kunna skriva på en cv: Ålder, yrke, utbildning, bostad, civilstånd …
Efter en stund ber du dem att släppa allt som representerar dem och istället försöka att bara uppleva hur det är att sitta där i rummet, att befinna sig i, att vara den process som vi kan kalla för existensen.
