Nej, nu behövs det hopp, tänker jag. Det går inte att bara leva med en bild av en mörk framtid. Vi måste se ett ljus någonstans, vi måste hoppas på att vi kan, att det går, att skapa glädje, och hela relationerna både till varandra och klotet vi bebor.
Men hur gör man?
Låt oss lyssna en stund till den tyska filosofen Ernst Bloch (1885–1977), som både upplevt första och andra världskriget, den mörka sidan av kommunismen, och den ytliga varianten av amerikansk kommersialism behöll sitt hopp. Han studerade både filosofi, psykologi, fysik och musik och skrev 1954 boken Hoppets filosofi.
Hopp och kreativitet hör ihop. Båda går att träna.
SÅ HÄR TÄNKER HAN
Ingen av oss vet hur framtiden kommer att utveckla sig. Ingen.
Den är där framför oss, men den har inte hänt ännu, så den är ren möjlighet. Framtiden, säger Block, på ett sådär filosofiskt diffust språk är ”ännu-inte”.
Och det där ännu-inte är grunden för hans hoppfulla filosofi.
Framtiden kan bli som vi befarar, men den kan också bli något helt annat. Och den där osäkerheten kan skapa oro – men den kan också vara till glädje – och hopp. Allt beroende på hur vi förhåller oss till den.
Hopp är inte en känsla, det är en förmåga.
Ernst Bloch, filosof
Först, skriver Bloch, hopp är inte en känsla, det är förmåga. Vi har den, allihopa, och vi kan använda den. Träna upp den. Och hans recept är både förvånande och lockande.
BLOCHS RECEPT FÖR ATT ODLA SITT HOPP
• Börja med att dagdrömma.
Jo det är sant, han menar det. Dagdrömmen, skriver den erkände filosofen, är vår förmåga att forma en bild av en positiv framtid. Och varför inte, den är ju icke-ännu, inte ockuperad av någon, inte ännu. Så varför inte tänka dig den som konstruktiv, kreativ, ekologisk och medmänsklig, om du som jag drömmer om det. Se det framför dig, uppmanar han, vandra där i drömmen, använd dina fantasi, var inte feg, använd allt ditt önsketänkande.
• Skapa en utopi
Ja, så skriver han, i en tid när det är ont om dem, när vi nästan ser ner på dem och ideologierna blivit både solkiga och bortglömda.
Var generös, menar Bloch, låt utopin flöda i färg och form, fega inte, ta vara på din dagdröm.
• Låt utopin möta verkligheten
Hämta energi från den och försöka att förverkliga den. I smått och i stort.
• Se upp
Nu är det dags att se upp. Bli inte så förälskad i ditt eget utopiska bygga att du driver igenom den oavsett omgivningen. Varken i det privata eller i det offentliga. Du är en del av ett sammanhang, icke-ännu gäller både dig och alla andra. Dags nu att vara både demokrat och realist. Att samarbeta och bli en …
• … ”konkret utopist”.
När dina drömmar möter sammanhangen – andra människor, tiden, händelser – kommer du att behöva justera din utopi. Inte tappa bort den, inte släppa den, men justera. Kanske går den inte att genomföra så fort som du tror. Kanske måste du möblera om lite, utveckla och förändra. Men släpp inte ditt hopp, din tro på att allt kan bli bättre.
FRAMTIDEN ÄR ALLTID ÖPPET
Framtiden, skriver Bloch, är alltid öppen, alltid en möjlighet, aldrig förutbestämd. Och du är en aktiv deltagare i att forma den. Du är hoppet.
Lyssna på The Bergsons när de sjunger om hopp.
FOTO Aaron Burden on Unsplash
