Tag

vandra

Browsing

Ja, jag läser många böcker. Mest facklitteratur. Och vissa stannar kvar. Som den hba.

On Looking, Eleven Walks with Expert Eyes
Alexandra Horowitz, 2013
I en tid av informationsbulemi tar författaren Alexandra Horowitz sig an sitt kvarter på Manhattan. Vad finns där alldeles framför henne som hon inte varken, ser hör eller uppfattar? Till sin hjälp tar hon bland annat en fysiker, ett barn och en ljuddesigner. De går längs hennes gamla gator och fram träder en allt rikare stad.
Hon lär sig lyssna utan att benämna. Låta ljuden passera in i henne utan ord. Hon lär sig känna igen trottoardansen, de små anpassningarna vi alla gör i mötet med varandra. Och med nosen i asfalten och öronen på helspänn får en hund visa henne hur världen framträder.
I Alexandra Horowitz 11 promenader ingår både upplevelser och kunskap. Sinnenas upptäckter varvas bland annat med hjärnforskning, ekologi, konstvetenskap och sociologi. Jag både lust- och informationsläser och vill sätta på mig skorna och ge mig ut.
Men nu varnar Alexandra: Bli nu inte en sådan där prestationsinriktad flanör. Att uppleva mer är inte ett krav, bara en möjlighet.
Läsgläjde, kunskap, inspiration

 

“Framför allt, förlora inte din lust att promenera: varenda dag promenerar jag mig till ett tillstånd av välbefinnande och promenerar bort från varje sjukdom; jag har promenerat mig till mina bästa tankar, och jag vet inte någon tanke så tryckande att man inte kan promenera bort sig från den … men genom att sitta stilla, och ju mer man sitter stilla, ju närmare kommer man att må illa … Alltså om man bara fortsätter att promenera blir allt bra.”

Søren Kirkegaard, i ett brev till en vän 1847

FOTO: Derek Gavey, enligt CC

Det är inte bara Kierkegaard som har promenerat och gått. För Henry David Thoreau, ni vet han med det lilla huset vid Walden, var det där att gå och vandra på allvar.
Först det där med tiden. En tjugominuterspromenad är inget för Thoreau, tre-fyra timmar bör man ta på sig. Och att gå efter en uppgjord plan avråder han ifrån, istället vill han att naturen ska leda vandringen. Att gå innebär för honom också att klättra, både i berg och träd. Upp på kullar, ner i dalar, huka under fallna träd, balansera på stammar. Var i naturen.
Samma ska med vinden, solen, dofterna, fukten, torkan – var med dem eftersom de, som han skriver förmedlar en annan tid än vår: “… comes down to a more recent time than ours.”

MER här en text av Thoreau själv om att vandra.

FOTO:Tracy Lee Carroll, enligt CC