FÖRENKLA LIVET | Jag skriver på Lilla listan

Slötittade en kväll på Youtube och såg en snutt om en man som bestämt sig för det enkla livet. Nej, han var inte en sådan där som ville briljera, vara lite märkvärdig och stoltsera med sitt enkla livet. Han hade helt enkelt bara satt sig ner en dag och istället för ”100 saker jag vill hinna med innan jag dör” skrivit den Lilla listan.
Först det allra nödvändigaste – tak över huvudet, kläder, mat och pengar så det räcker.
Sedan det viktiga – på mannens lista stod katt, böcker, vänner och odla.
Och så lite att njuta av – han skrev årstider, dofter, vackra vyer och vin.
Sedan var det slut.
Sedan räckte det.
”Mer hinner man inte med om man ska göra det ordentligt”, sa han.

Vad är mitt allra nödvändigaste?
Vad är ditt allra nödvändigaste?

Jag tänker på den där mannen när jag klagar över att coronalivet är tråkigt. Jag tänker på att jag kan försöka passa på att göra saker ordentligt. Färre saker, men redigare. Långsammare, men mer betydelsefullt. Att listorna är för många och för långa i vanliga fall. Att jag lever lite slarvigt, hastande. Att jag inte behöver så mycket olika om jag ska ta tillvara på det viktiga.
Det är som om att ju mer jag har desto större brist känner jag. Som om själva ägandet, eller högen av projekt skapar ett slags ha-begär. Bok läggs ovanpå de andra halvlästa, olästa böckerna. Recept, vid recept. Pennor vid penslar vid fröpåsar vid garnnystan. Som om jag tror att jag har all tid i världen. Som om jag glömt att dagen är begränsad, att att varje val är ett bortval, att det finns något som kallas död. Som om jag inte väljer utan bara girigt samlar.

Vad händer med mig om jag, som mannen i videon, tillåter mig att inse hur kort Lilla Listan måste vara för att jag ska kunna leva det som står där ordentligt. Måste jag sörja allt det som jag inte kommer att hinna innan jag kan njuta grundligt av det som livet, dagarna, timmarna tillåter.

Jag vet inte, det är det där med att avslöja sina självbedrägerier, att acceptera sig själv som begränsad och därmed alldeles, alldeles mänsklig.

PS Nej, tyvärr, jag hittar inte tillbaka till den där lilla filmsnutten. Många äldre män och kvinnor som säger kloka saker har jag spårat. Men inte just mannen Lilla listan. Men jag fortsätter leta. Återkommer.

OM DU VILL DELA