Många filosofer har ägnat sig mycket åt att gå, inte minst filosofen Søren Kierkegaard. Författaren och filosofen och Friedrich Nietzsche. Henry David Thoreau, ni vet han med det lilla huset vid Walden, tog det där med att gå och vandra på allvar.
Först det där med tiden. En tjugominuterspromenad är inget för Thoreau, nej tre-fyra timmar bör man ta på sig. Och att gå efter en uppgjord plan avråder han ifrån, istället vill han att naturen ska leda vandringen. Att gå innebär för honom också att klättra, både i berg och träd. Upp på kullar, ner i dalar, huka under fallna träd, balansera på stammar. Var i naturen.
A man may walk about and no more see the sky than if he walked under a shed.
Henry Thoreau, författare
Samma ska med vinden, solen, dofterna, fukten, torkan – var med dem eftersom de, som han skriver förmedlar en annan tid än vår: “… comes down to a more recent time than ours.”
MER här en text av Thoreau själv om att vandra. Och här fler citat om att vandra.
