Varför kräver vi av andra och oss själva att vi ska vara entydiga?
En tanke i taget, en känsla, en inre ordning och reda.
Är inte det motstridiga, de inre slitningarna, en naturlig del av att vara människa?
Och så förstås några frågor att fundera på.
Det är december. Gråmulet. Och jag befinner mig i ett stillsamt inbördeskrig. I almanackan flera fantastiska julmarknader. På kontot fortfarande pengar. I hemmet inget behov av saker. Inom mig två viljor som talar. En del av mig vill gå på julmarknad. Den andra vill vara ensam med sina tankar. De slåss. De slåss i mig. Och mitt emellan, mellan mig och mig, står jag. Det är som om jag är tredelad denna morgon, en treenighet av motstridigt.
En del av mig vill gå ut i skogen. Den andra vill stanna hemma.
En av oss ser julmarknader framför sig, i technicolor. Ett alternativ hemma hos vännen keramikern. Där är ugnen. Ljusen. Pepparkakorna. De vackra skålarna, krukorna. Jag skulle kunna komplettera de vita stora tekopparna.
Den andra en film från Färgfabriken. Arty. Bord med finurliga och kreativa skapelser. I filmen hälsar jag på bekanta. Dricker en kaffe. Köper något udda som kan smitta av sig på mig.
Den andra viljan värjer sig mot allt det där fladdriga och dras åt arbetsrummet här i lägenheten på Döbelnsgatan. Vill skriva. Vill läsa. Datorn, böckerna, kaffe, tankarna och jag i ett par timmar. Sedan bryta av med att ta hand om det jag redan har. Hyacinterna på flygeln. Ta fram något julpynt från vinden. Rensa bort så de får plats och luft omkring sig.
Filosofen Albert Camus kallade det för framsidan och frånsidan.
Den första viljan vill utåt. Den andra viljan vill inåt. Som om de spelar upp det filosofen och författaren Albert Camus kallade vår framsida och frånsida. Två sidor har vi, menade han. Den som sträcker sig mot det yttre, och den som vill hålla oss kvar i vårt inre, och tänkte han sig, den del av verkligheten som vårt inre tillhör.
Stannar upp och låter kriget rasa. Roar mig med att följa det. Så intressant de böljar fram och tillbaka. Skrivviljan är fysisk och tung. Långsiktig. Osäker. Lovar ingenting. Bär fickor av otillfredsställelse och misslyckande. Och innerfoder av njutning och lekfullhet. Julmarknadslängtan flimrar hela tiden färgrik och lockar med plötslig tillfredsställelse. Ett kap, ett villebråd att fälla, något att stolt bära hem. Framgång redan idag.
Min inre värld är en rikedom av röster som speglar allt det jag varit med om, allt det jag är och allt det jag mött.
Går upp på vinden och hämtar julgrejerna. Häller upp en kopp till och tänker. Jag är inte i konflikt med mig själv. Min inre värld är en rikedom av röster som speglar allt det jag varit med om, allt det jag är och allt det jag mött. De erbjuder värden, valmöjligheter och verklighetstolkningar.
Något i mig kan lyssna, roas av intellektuella och känslomässiga argument och sedan bestämma. Vem vill jag lyssna på idag?
Jag nickar åt länsstolen, godkänner lockropen. Tar med mig datorn och tackar nej till resten.
OM DU VILL VETA MER
• Här får du en rik introduktion till Albert Camus av Jenny Maria Nilsson. Mycket annat är också läsvärt på hennes blogg. Hennes bok om Camus, Varken offer eller bödel (h:ström 2023) är en verkligt bra introduktion.
• Debutboken Framsidan och frånsidan, (Lindelövs bokförlag 2022) som lustigt nog inte handlar så mycket om hur han tolkade begreppen senare i livet men är väl värd att läsa ändå.
OCH SÅ NÅGRA FRÅGOR att tänka på eller att upptäcka
• Vem är den där vi kallar för jag?
• Och hur hänger jag ihop med alla de där som vill?
• Måste man alltid välja, så som många existentiella filosofer menar, eller kan man helt enkelt luta sig mot slumpen (i alla fall när det gäller sn : Två lappar julmarknad/arbetsrummet blanda under en tygbit. Dra en av dem. Lyd.
•
