Har du studerat en maskros, verkligen kommit den nära? Har du doftat på de nytvättade lakanen eller känt skillnaden på solens strålar i gassande och halvskugga? Om inte kanske du, som jag, är vardagsblind.
Ordet har jag lånat från tidningen Trädgårdsliv, som lånat det från botanikerna, som menar att alla ambitiösa trädgårdsprojekt att försöka skapa medelhavsklimat i ett svalt Sverige har gjort att vi inte längre ser alla växter som visar sig utan att vi behövt plantera dem.
Leucanthemum vulgare, geranium sylvaticum, trifoloium pratense – prästkrage, midsommarblomster och rödklöver – mitt framför näsan på oss passerar de våra näthinnor obemärkta. Och inte tänker vi oss att de går att ha i rabatten, ja till och med att odla dem.
Jag svävar förstås ut och tänker att det där tunnelseendet, syn-oskärpan gäller inte bara våra vanligaste blommor utan allt det där som vi vant oss vid. Det uppenbara går oss förbi. Njutningar och missförhållanden lika.
Och när jag så här en söndagsmorgon försöker hitta det vanligas port känner jag att det är inte i ögonen eller huvudet som det invanda finns utan i kroppen. Det nya pejlar jag med blicken, men det osedda tar jag in genom kroppens kärna – bröstkorgen, magen, underlivet – ja till och med ryggen.
Flytta fokus en stund idag och upptäck allt det där du missar.
FOTO: Oscar Keys on Unsplash
PS Trädgårsliv förresten är en av de vackraste tidningar vi har.
