BLOGG | INSIKTER, INSPIRATION och INFALL
Julen är en form av lek. Vi klär ut oss, drar in ganar och experimenterar med begrepp som barn, familj, släkt, autenticitet. ”Ta chansen och lek med ditt eget liv.
Innan intervjun ens har börjat är Lars Björklund, kaplan på Sigtunastiftelsen, fått chansen att leka. Alex är sex, kanske sju, har stoppat honom där på innergården och tittar uppfordrande på honom:
– Jag kan förvandla dig till allt!
Se där en pojke och en kaplan som har så roligt. Nyss kände de inte varandra och nu hittar de på för fullt.
Kanske anade Alex att det här är en vuxen som tar människans skapande förmåga på allvar.
– Det finns en form av lek som är tidsfördriv, säger Lars nu när Alex, killen, monstret, rasat vidare. Och en sort som jag brukar kalla spel, och så finns det den allvarsamma, livsleken. Och julhelgen, vad är det?
– Alla tre.
Det finns lek, och det finns spel och så den allvarsamma livsleken.
Först. Lek som skoj och tidsfördriv. Från garderoben, källarförrådet, tar vi fram vår scenografi. Vi färgar hemmet grönt och rött med servetter, pynt och julrosor. Vi släpar in granar, bakar pepparkakor och låtsas att vi är tomtar och lucior.
Vad är julen och midsommar och påsk med all sin rekvisita annat än en möjlighet för de små att få de vuxna att dansa, sjunga och klä ut sig igen.
Julen som spel?
– I leken är bara ramen bestämd, resten kan förändras. Nyss var vi fem, nu är vi sex, bilen måste bli en buss. I spel är reglerna givna och de måste följas. Man kan vinna eller förlora. Där finns ingen möjlighet till fördjupning och utforskande.
Om julen var enbart skapande lek skull den förändras med de som var där och vad som föll dem in.
Kanske drar jag för stora växlar, men kan man inte se julstressen som ett tecken på att julen förvandlats till spel, tävling? En tävling kan ju vara utmanande, utvecklande, men också destruktiv. Förloraren blir inte bara av med en medalj, ett pris, utan kanske också med sitt värde. Om hemmet inte skiner som det ska, om julklapparna inte var bättre än förra året är det ett misslyckande, då är jag misslyckad?
– Jo, om julen var enbart skapande lek skulle den förändras beroende på vilka som firar med varandra och vad som föll dem in. Och så är det inte alltid och för alla.
Och på vilket sätt är julen livslek?
– Julen handlade i förkristen tid om ljus och mörker. Om solens återkomst. Det var på 300-talet som man slog fast att Jesus födelse måste ha inträffat den 25:e december.
Gjorde den det?
– Det vet vi inte, men på det här sättet tog de kristna över festen för att fira ett annat form av ljus – barnet som var människornas möjlighet. Det här kan man om man vill också se som en form av lek, säger Lars Björklund. Ja, jag tror att både riter och kulturer utgår från barnens sätt att utforska och förstå.
I alla tider har människan funderat över sitt ursprung, över livets mening och om det finns någon sanning. Frågan har blivit till berättelser. I den kristna världen handlar det om ett barn som föddes av en ung kvinna i ett stall, ett barn som var ”vägen, sanningen och livet”.
“Julen handlar om oss alla.”
Och visst handlar skildringarna av Jesus liv på jorden om de yttersta frågorna, om Guds existens och sambandet mellan gud och människa. Men på samma gång, på ett annat plan, säger Lars Björklund, handlar de om oss alla. Om oss som en gång var nyfödda och behövande och som bara överlevde tack vare andra. Om oss som tagit emot ett knyte, som känt den där stora kärleken och den bottenlösa oron. Om oss som öppnat dörren för en främling. Eller stängt den.
– Julens berättelser är på det här sättet en möjlighet att utforska, att leka med vårt eget liv. Och så berättar Lars om de tio åren som sjukhuspräst där han ofta var hos barnen som lekte sig till förståelse av vad de var med om, som ”lekte ifatt erfarenheterna”. Där i hitte-på-landet var allt möjligt – jag är sjuk, jag är frisk, jag är död, jag kan flyga, jag är vuxen, en prinsessa, nyopererad och på cirkus. Han minns hur roligt de hade med allt det där svåra.
– Om man till exempel gör i ordning en krubba därhemma med ett litet nyfött barn, två föräldrar, ett stall, många olika djur och tre män från olika delar av världen så finns där mycket stoff för lek och tanke. Det kan handla om vår gemensamma utsatthet, om vår ömsesidiga omsorg, om vår samhörighet med naturen, med djuren och vår gemenskap med alla människor på jorden. minkan man leka med krubban, flytta omkring figurerna, sätta dig egna? Vad tycker du om präst?
– Ja, varför inte. Att ta julen på allvar är att leka den.
Mer om vår relation till jul, ting och riter
