Ibland blir det lite mycket ord tänker jag när en video dyker upp i flödet. Det är danskompaniet CDKcompany som framför ”Somebody that I Used To Know”. Klicka på länken, det är värt det.
Jag tittar och tänker.
Lite för mycket intellekt.
Lite för lite kropp.
Det går att spåra i filosofihistorien. Det stora med en människa, sägs det redan i antiken, är att hon kan tänka. Klart och logiskt.
Kroppen blev ett hinder med sina hormoner, känslor och uttryck.
Den togs inte på allvar.
Var inte viktig.
Hade inget att ge.
DAGENS FRÅGA : Har jag en kropp eller är jag en kropp?
Filosofen Gabriel Marcel skriver mycket om det i sin dagbok Being and having. Vänder och vrider på frågan. Om jag är min kropp hur kan jag då kalla den för min? Och om den är någ0t jag uppfattar att jag har – går det verkligen att äga sin kropp? Och vad innebär det att vara kropp, att jag är ett kroppsjag? Och om jag förlorar en arm, vad är då det?
Tänker att jag också tror att kroppen är något jag har.
Lyssnar dåligt. Stänger av impulser. Struntar i behov.
Hur kan jag vara ett en jagkropp, ett kroppsjag?
