I år har det kommit flera böcker med ordet existentiell i titel, men vad menar författarna? För läkaren Anders Rosengren är existentiell detsamma som tillit, sammanhang och kontakt med något större. Finns det andra sätt att se?
Existentiellt har blivit ett moderord och använts i många olika sammanhang. Ukraina befinner sig i en existentiell situation säger reportern på radion. Den ekologiska krisen är också existentiell och när de unga söker sig till kyrkan kan de ha en existentiell hunger. Existentiell tycks då betyda död eller mening.
Och båda begreppen är förstås centrala i den existentiella filosofin och psykologin – men de är bara två aspekter av den stora frågan: Vad innebär det att vara och leva som människa?
Att sitta här vid mitt skrivbord är en existentiell situation, att fira jul eller inte fira jul, att mötas, att äta, att visas i naturen, att hantera tingen och tiden, att ilskna till eller bli hejdlöst förälskad är också en del av det existentiella.
Anders Rosengren är läkare och professor i molekylär medicin vid Göteborgs universitet och leder ett nationellt försök att förebygga livsstilssjukdomar via webben. Sajten heter livsstilsverktyget.se och vill genom både med kunskap och insikter bidra till både fysisk och det ännu inte helt definierade begreppet existentiell hälsa.
Men även om Anders har fötterna djupt ner i den medicinska och naturvetenskapliga myllan är han också intresserad av poesi och mystik.
”Det handlar istället om att leva antingen med en vidgad eller med en snäv blick på tillvaron.”
Anders Rosengren
I boken En oväntad glänta: tankar om hälsa och existens (Bokförlaget Korpen 2024) guidar författaren med ömsint hand läsaren genom ett antal utmaningar – tillit, ensamhet, lidande, oro, men han skriver också om hälsa, möten, blåsippor och förundran.
Som ett bärande tema är det som han kallar för ”andlig mognad” (s. 38) som, om jag förstått rätt, bygger på att närma sig det icke-konkreta, det icke-mätbara, det som är större. Någon gång skriver han Gud, några gånger Jesus, men ofta nämner han ett mer allmänt djup som kan förändra perspektiv, bredda, trösta, förankra.
Inte så att det är hans enda recept på all existentiell problematik, men jag uppfattar det som att det är grunden.
Det är en fin bok, särskilt för den som söker en mer mystik syn på livet. Eller för dig som vill möta en läkare som inte bara lutar sig mot diagnoser, mätningar och statistik utan har ett både bredare och djupare sätt att se på både människan och hälsan.
Söka helhet eller vara med det ofullbordade?
För mig blir förhållningssätten aningen enahanda och kanske också, konstigt nog, lite förenklat. ”Den existentiella hälsan handlar om att väva samman livet till en helhet,” skriver Anders Rosengren i slutet av boken (s.117). Och jag tänker att det för mig, just nu i alla fall, handlar om att våga vara med det ofullbordade, med det som är i ständig förändring, som är i process tillsammans med resten av världen.
Att med nyfiket sinne följa med, anta utmaningar, experimentera och pröva olika sätt att möta världen.
De existentiella psykoterapeuterna brukar värja sig för både ordet balans och helhet och känner sig mer bekväma med livet och det existentiella som en rörelse.
LYSSNA TILL ANDERS ROSENGREN
Här berättar han mer i Filosofiska podden.
EN KORT INTRODUKTION TILL DET EXISENTIELLA PERSPEKTIVET
kan du läsa här.
OCH SÅ NÅGRA FRÅGOR ATT TÄNKA VIDARE PÅ
• Hur skulle du beskriva begreppet existentiell hälsa?
• Är vi människor en helhet eller en föränderlig process? Eller båda?
• Finns det an andlig dimension som kan vara till stöd för oss?
• Om det inte finns, hur ska vi finna kraft och mod?
BILD The Weeders (1868), Jules Breton, The Met.
