Ett samtal om Gud på ett kafé på Ersta i Stockholm. En vanlig dag med kaffe och bulle och utsikt över infarten till Stockholm. Där på andra sidan Djurgården och där till vänster Gamla stan.
Han heter Gunnar Lind och var länge präst i Högalidskrykan specialiserad på retreater och det som kallas för ökenmässor.
”Gud är nära och med i allt.”
Gunnar Lind, präst
Kan man kommunicera med Gud?
Ja, fast jag kanske skulle säga vara i relation och i kontakt med.
Kan alla människor göra det?
Ja det tror jag.
Men vad är Gud?
Bilbens Gud är nära och med i allt.
Hur låter Guds röst?
Det är ett tilltal. För vissa människor är det jättetydligt. Det kan vara ett ord, eller man får en association, en tanke som gör att man ser något på ett nytt sätt, något faller på plats. Andra talar om en riktning, en slags oväntad vilja. Jag möter oftast Gud i inre bilder som kommer till mig.
Hur vet du att det är Gud?
Vet … man bör lyssna ärligt och vara ödmjuk.Kan det här vara en tilltal till mig? Det handlar om en fin våglängd som vi måste vara varsamma med. Det gäller att ha urskiljning, att pröva och bedöma, våga ifrågasätta ett slags inre samtal. Kanske behöver man fråga en vän: Vad tror du?
Många möjligheter att missta sig alltså.
Det är inte lätt, den här kommunikationen sker på ett språk som vi inte har ord för, som vi bara kan uttyda.
Tänk om det är ett meddelande från mig själv, från min samlade erfarenhet?
Så kan det vara, eller från andra, från omgivningen, en annan av de dimensioner vi rör oss i.
Kan en grupp påverka mig så starkt så att jag tror mig höra Guds röst?
Jag tror att vi kan komma in i sammanhang som styr oss med hjälp av en slags tvångsideologi som kan ge oss ”tvångstankar”. Och då tappar vi det där omsorgsfulla lyssnandet.
Och mitt ego, längtan efter att bli den som Gud talar till.
Den risken finns också. Men i allt det här handlar det om en kvalitetsskillnad.
Hur då?
Det finns en klarhet som man kan känna igen, en öppenhet, en barmhärtighet, en medmänsklighet, en godhet.
Vill Gud något?
Ibland kan tilltalet mana till handling, både för egen del och för andra. Att stå upp för det mänskliga, att bryta destruktiva mönster. Det kan vara något storslaget, som Raoul Wallenberg under andra världskriget. Eller något litet men betydelsefullt – en hand på någons axel i rätt ögonblick.
Men hur gör man?
Det är inte så lätt i vår tid, vi lever i ett sådant brus, det är så mycket som påkallar vår uppmärksamhet. (En telefon ringer på terassen där vi sitter, två, nej tre mobiler.) Därför tror jag att det finns en större möjlighet om vi ägnar oss åt riktad stillhet.
Vad är det?
Meditation. Bön för den som vill det. Olika former av att sitta stilla och uppmärksamt lyssna inåt. Och så får vi vara glada om vi får napp.
FOTO: Gabriel Lamza on Unsplash
