Ja, vad är det där vi kallar för människan?
Vad är det där vi kallar för jag?
Och på vilket sätt påverkas vi av vilken syn vi har på oss själva?
En dag föddes du.
Kastades in i livet. Dök rakt ner i en värld som redan existerat i miljarder år.
En värld, en släkt, en familj, en plats som har sin historia och som nu bjudit in dig att ta del av den, bidra till den och föra den vidare.
”Ty det stora är inte att vara det ena eller andra utan att vara sig själv.”
Sören Kierkegaard (1835-1855), filosof
Du träder in där på scenen oförberedd, utan någon instruktionsbok som berättar för dig vad du har för roll eller hur du ska spela den och får helt enkelt pröva dig fram. Försöka hitta ett sätt att förstå hur du ska vara med dig själv, umgås med andra och samspela med allt det där som finns omkring dig.
Alla dessa möten, insikter, prövningar och omprövningar är tillsammans den du är idag.
TVÅ OLIKA SÄTT ATT SE PÅ MÄNNISKAN
Vi är biologi. Det finns många olika sätt att se på människan. Låt oss gå till ytterligheterna. På den ena sidan finns de som tror att vi är helt styrda av gener, evolutionen och de biologiska systemen. Vi är den vi är för att vi råkade hamna där vi hamnade och för att det som hänt oss hänt. Det ena har helt enkelt lett till det andra. Och vår framtid styrs av samma regler – den är helt logisk utifrån den situation vi befinner oss i.
Idéen brukar kallas för deterministism, och innebär att det mesta är logiskt och förutbestämt. Det är en intressant tanke. Om det stämmer så hade jag inte kunnat vara någon annan stans än där jag är just nu, vid min dator, vid matbordet i lägenheten på Döbelnsgatan i Stockholm. Och du hade inte kunnat läsa den här texten någon annan stans heller än precis där du är.
Det går inte att förneka att vi är biologiska varelser, att vi delvis är våra biologiska behov. Utan sömnen, och maten och närheten till andra människor går det inte att leva. Utan driften att älska och bli älskad, att få barn, att sträva vem är vi då?
Men är vi bara vår biologi?
Hur tänker du?
Vi är rörelse. Iden andra ändan av det filosofiska spektrat finns de som tänker att vi inte alls är statiska utan tvärtom ständigt i rörelse. Världen förändras hela tiden och vi med den. Kosmos utvidgas, bakterier och nervceller fattar beslut och förflyttar sig och vi deltar aktivt i den här rörelsen med våra kroppar och med det vi kallar tanke, känsla och vilja.
Det är det här förhållningssättet som många av de existentiella tänkarna ansluter sig till. De menar att du inte är något, utan att du ständigt blir. Att den du var igår inte är densamma idag och att i morgon så har du förflyttat dig. Vi berörs av allt det vi möter, men vi berör. Vi kommunicerar med oss själva och vår omgivning med hela vårt väsen. Vi samverkar, samspelar, samskapar.
Den existentiella människan är inte enbart påverkad av omständigheter utan en medspelare som på många sätt kan påverka sitt sätt att möta världen och därmed också sin framtid. Hon är delvis determinerad, förutbestämd. Ingen av oss kan fly från döden. Men vi har också frihet och vilja att påverka vår situation.
FUNDERA SJÄLV …
Innan vi går vidare och utforskar om människan har något frihet och i så fall hur mycket så är det viktigt att komma ihåg en sak.
Det här är bara två sätt att se på människan. Inte alla.
Filosoferna har vänt och vridit på frågan i tusentals år, och ännu har varken de eller andra forskare kunnat slå fast en enda tolkning som stämmer för alla i alla tider och i alla situationer. Filosofen Garbriel Marcel brukade skilja på två olika sorters frågor – problem och mysterier. Problem det är sådana som vi har eller kan få gemensamma svar på: Hur byter man däck? Hur ska vi ta människor till mars? Mysterier å andra sidan är frågor av en annan dimension: Vad är det att vara människa? Finns det någon mening med våra liv?
Med mysterier menar Marcel inte något mystiskt, undangömt och underligt. Nej, i den gruppen ingår alla existentiella frågor som inte går att låsa fast. Frågor som fortsätter att vara öppna och som vi alla kan vara med att utforska.
Så utifrån dina erfarenheter och tankar: Vad är det att vara människa?
… OCH BÖRJA FILOSOFERA
När du öppnar dig för en fråga, ställer dig undrande, förundrad, så kan man säg att du filosoferar och deltar i mänsklighetens gemensamma försök att förstå sig själv. Alla människor, menar filosofen Karl Jaspers, spontanfilosofer, särskilt när vi är barn, sedan glömmer vi hur man gör och betraktar världen med slentrian. Men, menade Jaspers, det där filosoferandet går att få igång igen om vi lyssnar till alla de där frågor som livet i sig väcker. Lyssnar, lägger märke till och tillåter oss att fundera.
