Hur går det till när vi möter världen, när vi försöker förstå, både oss själva och andra. Kan det handla om en form av livskreativitet, en förmåga att vara i rörelse, att reflektera, att förändras i takt med att vi begriper mer och mer.
Här ett antal inlägg om just detta utifrån en masteruppsats jag gjort där deltagare i existentiella samtalsgrupper berättar vad som händer dem när vi filosoferar.
Läser om konstnären Ed Ruscha (1937–), popkonstens grand old man, som säljer konst för miljarders miljarder. Bryr mig inte så mycket om hur det kommer det sig, men noterar två saker: Ett: Att han beskriver sin kreativa process så här: ”Någon gång under årens lopp fick jag idén att skapa…
Har vi människor en inbyggd förmåga att processa vår relation till oss själva och till världen omkring oss. Och skulle vi kunna kalla den för livskreatitet. När jag intervjuade deltagare i de existentiella samtalsgrupperna gjorde jag en spännande upptäckt. Kom på Världsfilosofidagen 22 november och hör mer om livskreativiteten. Det…
