Category

FILOSOFI

Category

Skärmbild_2013-12-10_10_48

Nobeldagen. Varför inte ägna några minuter åt att delta i en flera hundra år gammal vetenskaplig, filosofisk och religiös strid kring vad det är att vara människa. Nej, backa inte, det finns inget fullständigt svar ännu, så delta du också i vårt gemensamma eviga undersökning av oss själva.
Så här tänker jag, just idag. Vad tänker du?

Vaknar lite stel. Många underliga drömmar.
Vet först inte vilka som tillhör daglivet och vad som enbart föregår i sömnen.
Ruskar lite på mig.
Tittar ut i mörkret här i Boo, anar grannens lysande stjärna i fönstret.
Går upp. Kokar kaffe. Bläddrar igenom tidningarna i papper och padda.
Förflyttar mig till arbetsrummet. Öppnar datorn och läser en intervju med Patricia Churchland på temat You are your brain eller något hon kallar för neuroexistentialism.

Patricia är filosof vid University of California och hävdar att allt som har med människan att göra är kopplat till hjärnan – kärleken till barnen, kreativiteten, din längtan efter att resa, sorgen, sexualiteten, depressionen, skapandet – ja också drömmarna och min möjlighet att skilja dem från dagmedvetandet är nervcellernas dans i hjärnan.

Hon låter uppstudsig i artikeln och jag läser mellan raderna att det är de kristna och andra religiösa föreställningar hon vill åt: Tanken på en själ utan en kropp, ett liv efter döden, kontakten med Jesus – det är de hon vill  pulvrisera och byta ut mot biologi, elektricitet och kemi.

Jo, hon medger i artikeln att det ännu finns mycket som forskningen inte rår på –  fantasi,  drömmarna, allt det där flytande som rör sig i en människa. Än går det inte att förklara, inte än, säger hon, men forskningen är på väg, den pekar ut riktningen.

Den fria viljan då, frågar reportern, hur är det med den. Nej, någon fri vilja vill hon inte tala om, men om självkontroll. Och den, säger hon, är viktig, inte för individen men för evolutionen. Vi måste kunna behålla ett mål i sikte trots att vi blir distraherade. Kan vi inte det så överlever vi inte. Men det där är en funktion i hjärnan, som allt annat.

Och jag sitter här och funderar och tänker att det är intressant att den där striden, som började för flera hundra år sedan under upplysningen, fortfarande är så glödhet. Att forskare och filosofer känner sig nödgade att hålla på antingen kroppen eller själen, determinism eller den fria viljan, trots att vi fortfarande inte riktigt vet.
Inte så att jag själv tror på en själ skild från kroppen, jag tror inte att mitt jag, Ann Lagerström, kommer att teleporteras till en annan värld efter döden, men jag tror inte att det är så enkelt att en människa kan destilleras ner till kemiska kopplingar, att hon är så mekanisk att det skulle gå att bygga nya unika människoliknande varelser med hjälp av ett humant elektrokemiskt lego. (Äkta människor, andra säsongen i SvT nu.)

Hjärnforskningen har kommit långt, men lyssna här till årets Nobelpristagare i Tom Südhof när han avfärdar många kollegers triumfatoriska uttalanden om hur hjärnan fungerar.
– Hjärnan är magisk, säger han, och vi vet inte hur den fungerar.
Nej, han menar förstås inte magisk med synonymer som övernaturlig, utan magical – något som väcker förundran. Den är, säger han, alldeles för komplicerad för att dra några förhastade slutsatser från forskningsresultat där man skurit ut en liten pyttebit ur den komplexa helheten och hittat något samband.

Människan, tänker jag när jag tömt min andra kaffekopp och funderat en stund på om jag verkligen måste motionera idag, är förstås inte en separat del av kosmos, utan in-levande med allt det som existerar. Jag sam-lever, vi sam-lever, men mitt sam-liv är inte passivt, inte enbart under-givet utan med-spelande.

Jag sam-lever, vi sam-lever, men mitt sam-liv är inte passivt, inte enbart under-givet utan med-spelande.

Jag som är frilansare och egenföretagare kunde legat kvar där i sängen i morse, en stund i alla fall. Jag kunde låtit bli att äta frukost, att bry mig om mina drömmar, att läsa den där artikeln, att skriva de här raderna – och jag kan bestämma mig för att idag, just idag, ska min kropp få det den behöver och därför alldeles strax stiga upp på motionscykeln.
Jag kan också gå istället för att ta bilen, dela med mig av mina pengar och min tid, bry mig om andra eller enbart om mig själv.
Jag kan och jag kan låta bli, och med varje val jag gör är jag med-regissör i det drama som utspelar sig där inne i hjärnan, i kroppen, i alla cellar som kallas jag och  i den kosmiska lek som vi alla tillsammans leker.

Jo, troligen är jag, Ann, en tillfällig nyfiken hop av kosmisk materia som  kommer att släckas ut den dag mina hjärnceller dör, men på vägen dit tror jag inte att varken nervcellerna eller kemikalierna eller elektriciteten eller generna, är ensamma om att styra mitt liv.
Jag är här nu, som vår grannflicka Siri brukade utropa när hon steg innanför dörren. Jag är här nu.

Att våga tänka det otänkbara. Att våga pröva en tanke för att se om den håller. (K G Hammar, SR, 130620)

• FILM Viktor & I “Kärlek är det enda sättet att förstå en annan människa.”  Vktor & I, heter filmen om Viktor Frankl, om hans…