Varje dag hittar jag spännande nya tankar och forskningsresultat om vad det är att vara människa. Allra roligast är att fundera på hur upptäckter i ett sammanhang samspelar med idéer från andra sfärer, som till exempel de här två nyheterna.

Allra roligast är förstås att barfotaforska genom att ta resultaten och testa på sig själv. Hur stämmer det de säger med min upplevelse av verkligheten? Hur stämmer de med din?

• GÅR DET ATT LEVA I NUET?
Att vara totalt närvarande utan att titta varken framåt eller bakåt är riktigt svårt för min hjärna. Nervcellerna därinne verkar vara fullt upptagna av att sätta igång varandra i nya tankespår. Det ena väcker det andra som sätter igång det tredje. Och det, anser forskaren Marc Sommer på Duke University, är inte så konstigt eftersom hans senaste rön verkar peka på att vi inte är byggda för att vara “här och nu”.
Hjärnan, påstår han, är konstruerad så att den hela tiden jämför dåtid med framtid. Hjärncellerna håller reda på vilka beslut som tagits, vad som har hänt och vad detta kan få för konsekvenser för de närmaste ögonblicken? Om de koncentrerar sig på nuet riskerar de helt tappa kontrollen.
I höstas när jag läste existensfilosofi på universitetet minns jag att vi talade om samma sak. Nuet, sa en föreläsare, är bara den flytande övergången mellan dåtid och framtid, det är ingenting i sig. Det går inte att fånga, inte att uppmärksamma innan det passerat, inte ens att uttala. Innan du hunnit tänka att du ska säga NU! så är ögonblicket passerat.
Men så tänker jag på meditation och de där stunderna då medvetandet släpper taget och allt för ett kort ögonblick bara är. En känsla av att tiden står stilla, eller snarare en upplevelse av nu som så fort den uppmärksammas av tanken försvinner. Undrar vad som händer i hjärnan i de där ögonblicken. LÄS MER

• LÄTTAST VÄLJA DET FÖRSTA
Tillbaka på jobbet. Massor att göra. En snabb lunchsmörgås. Fiket du rusar in på erbjuder tre olika. Du läser snabbt igenom listan och väljer – ja, vilken macka tar du?
Får man tro Dana Rl Carney och hennes team på University of California så kommer du att ta den som står överst.
I test efter test med försökspersoner som tvingats fatta snabba beslut så har i princip alla valt det första alternativet oavsett om det handlat om mat, bilmekaniker eller straffsatser. Och orsaken, tror Carney, är att vi är förprogrammerade att i ett pressat läge inte utsätta oss för den ångest som det innebär att välja utan helt enkelt grabba första bästa möjlighet.
Intressant som komplement till existensfilosoferna som betonar värdet av den där obehagliga känslan av att stå mellan två hötappar och tveka. För dem är själva ångesten ett slags signum för människan. “Jag har ångest, därför är jag.”