Många filosofer har ägnat sig mycket åt att gå, inte minst filosofen Søren Kierkegaard. Författaren och filosofen Henry David Thoreau, han som under perioder levde enkelt och ensam i sitt lilla hus i Walden, tog det där med att gå och vandra på allvar.
Först det där med tiden. En tjugominuterspromenad är inget för Thoreau, nej tre-fyra timmar bör man ta på sig. Och att gå efter en uppgjord plan avråder han ifrån, istället vill han att naturen ska leda vandringen. Att gå innebär för honom också att klättra, både i berg och träd. Upp på kullar, ner i dalar, huka under fallna träd, balansera på stammar. Var i naturen.
Samma ska med vinden, solen, dofterna, fukten, torkan – var med dem eftersom de, som han skriver förmedlar en annan tid än vår: “… comes down to a more recent time than ours.”
Henry David Thoreau, , 21 augusti 1851.
A man may walk abroad and no more see the sky than if he walked under a shed.
Samma ska med vinden, solen, dofterna, fukten, torkan – var med dem eftersom de, som han skriver förmedlar en annan tid än vår: “… comes down to a more recent time than ours.”
MER här en text av Thoreau själv om att vandra. Och här fler citat om att vandra.
