Tag

kroppen

Browsing

Jo så är det. Jag tittar mest. Ögonen flackar och tar in information.
Fast idag tänker jag byta perspektiv och lyssna.
Efter att ha läst en inspirerande artikel av Bernie Krause om vad ljuden kan berätta om livet omkring oss inser jag att den del av verkligheten som låter hittills fått alldeles för lite uppmärksamhet. Så istället för att titta på land-skapet tänker jag idag lyssna på det som Krause kallar för ljud-skapet. En tanke som han utvecklat till en hel gren inom ekoologin – soundscape ecology.
Eftersom vi är ovana uppmanar han oss att börja med att dela upp ljuden i tre olika grupper:

Geofonin: Alla naturliga ljud som inte kommer från varelser – vinden, havet, smattret av asparnas blad.
Biofonin: Alla ljud som kommer från insekter och djur.
Antrofonin: Ljud skapade av människan – bilar, dammsugare, skrammel av kaffekoppar.

Lyssna och se vad det du hör berättar för dig. Hur påverkas du av de ohörda ljuden? Hur påverkar dina ljud din omgivning?
Efter att ha suttit här i min soffa och hört en bil köra förbi, en hund skälla, ett underligt surrande som jag inte vet varifrån det kommer så hör jag plötsligen maken rumstera om på övervåningen och tänker:
Men du Bernie – borde man inte lägga till en fjärde ljudnivå Humanofonin: Ljud från människan – harklingar, gråt, tal?

Opinion: Listen to the Soundscape:

A soundscape contains three basic sources: the geophony, which includes all nonbiological natural sounds like wind or ocean waves; the biophony, which embraces the biological, wild, nonhuman sounds that emanate from environments; and the anthrophony — man-made sounds, commonly referred to as noise.

(Via NYT > Science)

När NewYork-bon Jim Taylor gick till Klätterverket här i Stockholm häromdagen mötte han ett helt gäng med pappa-lediga farsor som turades om att vakta bebisarna medan de andra männen byggde på sina kroppar för att skaffa sig, just det, pappamuskler.

 

Blunda och lyssna på din egen kropp, blunda och försök att räkna dina hjärtslag, uppmanade Manos Tsakiri,s som är doktor i neuropsykologi på University of London, en grupp unga kvinnor mellan 18 och 26.De räknade, och Manos registrerade hur nära de kom verkligheten. Kunde ta emot budskapen från sitt eget inre, från sin egen kropp.

Så fick de svara på frågor. Om hur de tyckte att de såg ut, vilka mått deras kroppar hade, hur friska var de, hur mycket energi hade de. Och resultatet visade att ju lättare kvinnorna hade att uppleva sitt inre desto mindre uppfattade de sina kroppar som objekt, desto mer var de ett med sig själva.
Många människor ser på sig själv utifrån, som om det vore någon annan som tittade på dem, menar Manos Tsakiris Kroppen blir inte en del av ett sammanhållet jag utan ett objekt, det blir någon annan. Och det här, menar han, kan vara orsaken till allt från ätstörningar till depressioner.

Blundar.
Lyssnar.
Hör inte ett enda hjärtslag.
LÄS MER

FOTO ▲ r n o

 

“Hon såg så ledsen ut”, kan vi säga, eller “han verkade glad”. Men hur vet vi det?

Mycket forskning har gjorts kring vår förmåga att läsa ansikten. Nu kommer en israelisk forskare Hillel Aviezer och hävdar att vi är bättre på att läsa kroppar. När han visade ansiktsuttryck från idrottsmän som antingen vunnit eller förlorat hade försökspersonerna svårt att avgöra vilka känslor de hade. Fick de däremot bara se kroppen var det inte alls så svårt.

Jag tänker att det här är en del av vårt dualistiska sätt att se på tillvaron. Omedvetet värderar vi huvudet och hjärnan högre än kroppen och tar därför för givet att det är där allt det viktiga sker. Jag gör det själv. Bryr mig mer om det jag tänker än det jag känner. Särskilt ohörsam är jag för min egen kropps många intressanta nyanser. Är jag lika okänslig inför andra?

LÄS MER om forskningen som visar att det är kroppen vi läser.

LÄS MER Intervju på Idagsidan om den mer traditionella synen att det är asiktsuttrycken vi läser.