Category

LIVSSTIL

Category

Skärmbild_2013-12-04_10_53Foto: Sanna Lagerström

Nej, det är inte bara du som har det jobbigt när du sitter där med julklappslistan. I tusentals år har vi människor våndats över vem som ska få vad och vad det får kosta. Gåvor har alltid varit viktiga när det gäller att bygga relationer. Och det handlar om makt, skuld och givarens själ.

Låt socialantropologen Thomas Hylland Eriksen mildra din juklsappsångest genom att berätta om de urgamla oskrivna reglerna. Låt också Pernilla Juth från KI sprida ljus över varför själva utdelning kan bli så dramatisk. Det är hjärnan och förväntningssystemet som spökar.

Klappmagi – ny artikel på lagerstrom.nu

Skärmbild_2013-11-05_08_43-2

Är du trött, håglös, sover dåligt? Då kanske du drabbats av NDD – Nature-Deficit Disorder? Förtvivla inte. Boten finns inte långt bort: En dos vitamin N.

Det regnar, blöta löv, nedfallna äpplen, något blommar sent. Jag älskar stan, är född där, det är på många sätt hemma. Ändå hände det något med mig när jag flyttade ut till Saltsjö-Boo, till trädgården med de höga träden, och vattnet som går att ana bakom grannens swimmingpool om man ställer sig i fönstret i sovrummet.
Det finns ett lugn härute som  min glada, virvlande hjärna behöver. I stan kom jag aldrig

En av mina kolleger är i valet och kvalet. Ska hon sluta färga sitt gråa hår eller inte och nu undrar hon vad filosofen Søren Kierkegaard skulle sagt om det.
Och nej, han skulle inte ha skrattat åt frågan, tvärtom skulle han påpekat att detta är en i grunden existentiell fråga som kan lära dig mycket om dig själv.
Läs mer på bloggen Konsten att bli grå som innehåller massor av intressanta aspekter på det  faktum att en stor del av befolkningen inte ståtar med sin egen hårfärg.
FOTO Ricardo Romano, enligt CC

Det är inte bara Kierkegaard som har promenerat och gått. För Henry David Thoreau, ni vet han med det lilla huset vid Walden, var det där att gå och vandra på allvar.
Först det där med tiden. En tjugominuterspromenad är inget för Thoreau, tre-fyra timmar bör man ta på sig. Och att gå efter en uppgjord plan avråder han ifrån, istället vill han att naturen ska leda vandringen. Att gå innebär för honom också att klättra, både i berg och träd. Upp på kullar, ner i dalar, huka under fallna träd, balansera på stammar. Var i naturen.
Samma ska med vinden, solen, dofterna, fukten, torkan – var med dem eftersom de, som han skriver förmedlar en annan tid än vår: “… comes down to a more recent time than ours.”

MER här en text av Thoreau själv om att vandra.

FOTO:Tracy Lee Carroll, enligt CC

Skärmbild_2013-10-08_15_42

Reser mig från skrivbordet. Sträcker på mig lite, går ner för trappan och tar på mig skorna. Att gå är den enda motionsform som jag står ut med. Den ena foten, sedan den andra. Armarna som pendlar, andningen, ljuden.

Tar på mig skorna, läser ett citat från Sören Kierkegaard, och tänker på att ett år gick han så mycket att han var tvungen att byta sulor åtta gånger:

Framför allt, tappa inte bort din lust att gå: varje dag går jag bort från sjukdom och till välbefinnande; jag har gått mig till mina bästa tankar, och jag vet inga så betungande tankar att de man inte kan få ifrån dem …

• Ny bok om att gå i konsten: The art on walking.

 

Skärmbild_2013-10-07_11_27Börja träna dig av med lussebullebegäret redan nu.

Såg du alla kanelbullar på FB häromdagen, om du nu har ett konto där? Och var det så att du faktiskt tackade nej till fikabröd när det var dags för kaffe vid tre? I så fall hade du drabbats av det forskarna kallar matbildsmättnad.

NYORD: matbildsmätt

Det funkar helt enkelt precis som när vi äter irl