Category

DÖDEN

Category
Vill du bli hundra år?

Vill jag bli hundra år?
Jag vet inte.  Allt beror ju på.
Om jag är frisk, om jag kan tänka, om jag har vilja, om jag kan njuta.
Vill jag sitta i en stol och nicka och knappt orka blåsa ut de hundra ljusen i tårtan.
Nej, troligen inte.
Jag brukar tänka på döden och ålderdomen som den där känslan när man är så sjuk eller så trött att ingenting annat betyder något än att få gå och lägga sig och sova. Att det inte är konstigare än så.
Dagen innan min vän Lena dog frågade jag henne hur det kändes. Och hon svarade just så:
” … som en förlamande trötthet som bara drar mig till sig.”
Är det obehagligt, frågade jag.
“Nej, det är bara omöjligt att stå emot.”
Min kamrat Karins mormor ägnade sina sista år efter hundra att fundera över varför Gud glömt henne.
Men farfar han ville inte dö. Han var så arg den där dagen vid 90 då han förstod att hjärtat inte orkade mer.
“Och jag som har så mycket kvar”, muttrade han när de körde iväg med honom i ambulansen.
Tjugo minuter senare var han borta.
Nej, ska jag bli hundra vill jag bli som mannen i Gustavsberg som jag läste om. Han som förlorade sin fru vid 83, började läsa spanska vid 84, skaffade dator vid 90 och tyckte det blev för lite att bara maila och surfa vid 98 och gick på kurs. Nu närmar han sig hundra och har bestämt sig för att översätta en roman han tycker om från spanska till svenska för att kunna dela med sig av den till de som inte kan språket.

Själv tänker jag mycket på döden just nu eftersom jag överlevt mina föräldrar för länge sedan. Länge oroade det mig. Skulle jag också gå bort vid 58. Nu vid 63 känns det märkligt. Jag är äldre än mamma.
Och idag på morgonen kan jag lugna mig själv med ett pressmeddelande som berättar att forskarna nu tror sig veta att föräldrarnas död inte har något med barnens livsvlängd att göra.
Det är den där forskningen i Göteborg på 1913 års män som visat att där inte finns något samband. Det är livsstilen som avgör hur gammal man blir tror forskarna – att inte röka betyder mycket, att inte dricka så mycket kaffe, att ha hyfsad standard vid 50, låga kolesterolvärden och fortfarande full arbetsförmåga vid 54.
Och så kanske det är humöret.
En överläkare i geriatrik jag läste om för några veckor sedan kunde inte se något samband mellan livsstilen och de hundraåringar han forskade på. Var det något de hade gemensamt var det livsinställningen. De blev äldst som hade levt efter sin egen längtan, följt sina egna känslor, levt med sig istället för mot sig.
Det ska jag fundera på idag.
FOTO: Vinoth Chandar, enligt cc.

DET HÄR ÄR EN PROVSIDA FÖRSTÅS

I am text block. Click edit button to change this text. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Annalena Sund Aillet är leg. psykolog, leg. psykoterapeut, certifierad existentiell coach, och handledare och lärare i psykoterapi och existentiell coaching.
Hon är utbildad systemisk familjeterapeut samt lärare för grupper i MBRP (Mindfulnessbased Relapse Prevention) och MSC (Mindful Self-Compassion). Hon driver sitt eget företag Olofsgatan 11 Utbildnings AB i Stockholm där hon arbetar som psykolog, psykoterapeut, existentiell coach och handledare med individer, par och grupper på svenska, finska, engelska och franska.
Annalena har också studerat existentiell filosofi och psykologi på Södertörns Högskola och gått en utbildning i Existential Time–Limited Therapy för Alison Strasser.

ATT
VARA
MÄNNISKA

aldsflaskdfdfkjlaskdf

Existentiella samtal och coaching har sina rötter i antikens filosofi och den existentiella filosofi och psykologi som växte fram under förra seklet. Utgångspunkten är den unika enskilda människans liv och relation till sig själv och omvärlden. Samtalen är utforskande och bidrar till en fördjupad förståelse för livsval, ansvar och mening.

Att vara människa är att befinna sig i en korseld av möjligheter och begränsningar. I existentiella samtal erbjuds plats för reflektioner kring livsfrågor. Man kan ta upp något aktuellt eller utforska grundläggande frågor som människor ställt sig i alla tider: Vem är jag? Vad vill jag? Vad är meningen med mitt liv? Och hur ska jag förhålla mig till döden?

De existentiella samtalen och coachingen har sina rötter i den existentiella filosofin som sedan antiken undersökt vad det är att vara människa. Bilden som träder fram är både komplex och självklar. Människan är en varelse i rörelse. Från det att vi föds till dess att vi dör förändras vi. Det är både vårt biologiska jag som växer, mognar och åldras och vårt sätt att ta emot oss själva och världen som omdanas. Det är dessutom inte bara vi själva som ändras, allt omkring oss förvandlas också. Naturen rör sig, samhället omvandlas och de människor som vi lever med är inne i sin egen process.

Mitt i denna ström försöker vi orientera oss, samarbeta med vår omgivning och forma ett liv som är gott att leva. Att allt förflyttar sig låter komplicerat, men är på samma gång en förutsättning för att vi ska kunna ta oss själva och vårt liv på allvar. Om vi vore likadana hela tiden, fasta i vår struktur, skulle det inte finnas någon möjlighet till förändring. Nu står vi inför oändligt många möjligheter, frågan är bara hur vi ska hantera dem.

Den danska filosofen Sören Kierkegaard, som är en av de tidiga föregångarna till den existentiella filosofin, pekar viktiga funktioner hos människan i hennes möte med världen. Förutom att människan hela tiden är föränderlig så har hon ett stort mått av frihet och en vilja som kan hjälpa henne att möta den okända framtiden. Hon har också förmågan att hitta sin vilja och omvandla den till handling. Detta är utgångspunkten för existentiella samtal.

När vi möter klienten tar vi emot henne som den unika individ hon är och försöker bidra med perspektiv som hjälper henne att själv förstå sitt vara i världen, både i förhållande till sig själv och till sitt sammahang. Vi försöker bredda förståelsen av livsfrågorna, dilemman eller bekymmer som klienten kommer med. Vi gör det genom att skapa en miljö som gör det möjligt för henne att hitta tillbaka till sin egen vilja och skapa en konstruktiv handlingsplan för framtiden.

Utforskandet sker helt på klientens villkor. Klienten är sitt eget facit. Det är hon som försöker förstå sig själv och sin situation. Vi som existentiella coacher är en slags medresenärer med särskild kompetens som genom att lyssna och ställa frågor kan bredda utforskandet bland annat med hjälp av den existentiella filosofin.

Att leva innebär utifrån ett existentiellt perspektiv automatiskt att livet då och då blir svårt. Det ingår i människans villkor. Lidandet i form av smärtsamma känslor och svåra avgöranden är inte bara något som hör livet till, utan betraktas som en möjlighet för oss att utvecklas i mötet med verkligheten.

Utifrån existentiellt tänkande kan man se att vi människor till att börja med möter världen genom att försöka förstå den. Vi tar till oss kunskap och värderingar av andra, framförallt från vår närmaste omgivning, men också från lärare, vänner, litteratur och sociala medier. Redan små barn visar tydligt vad de inte vill och vad de vill: jag vill inte sova, jag vill sova, inte äta, äta. Det lilla barnet smakar på och sträcker sig efter leksaker och avvisar människor som barnet inte känner sig tryggt med. Parallellt med den egna viljan bygger vi upp föreställningarna som vi plockat upp från andra. Till en början kan det fungera bra, men med tiden kan det uppstå en inre strid mellan det andra vill och det jag själv vill, mellan det allmännas mening och min egen. Det väcks ett obehag, som vi kan kalla för skav. Det här är en form av mänskligt lidande som ställer oss inför en valsituation. Ska jag anpassa mig till samhället och de andra, eller ska jag träda fram som den unika individ jag är och lyssna på mig själv och ställa mig på min egen sida? Om skavet ignoreras kan det växa sig starkare tills dess det måste tas om hand.

Samtals- och coachingklienter kan ofta ha olika former av skav. Det är inte alltid så tydligt, men för det mesta kommer frågan upp om vad som ska få styra klientens liv: den egna viljan eller andras? Obehag av det här slaget menar existentiella tänkare är positivt för människan. Kierkegaard kallar det för förtvivlan och manar både sig själv och andra att utforska vad den där känslan berättar om oss och vår relation till omgivning. Metoden för att söka ett svar kallar Kierkegaard för innerlighet. Att vara innerlig är att ömsint vända sig inåt och lyssna till sina egna svar, ta dem på allvar, välja och handla.

Behovet av att söka sin vilja är ett tema som passar bra för existentiell coaching, men vi tar också emot klienter med stressymptom och andra livsproblem som till exempel har med relationer, arbete, mål och mening att göra. Det händer att klienter kommer för att specifikt tala om djupare existentiella frågor och allt sådant som hör livet till är vi naturligtvis öppna för.

Den existentiella samtalspartnern är i relation till klienten inte en expert, varken på mänskligt liv i största allmänhet eller klientens i synnerhet. Istället erbjuder hon ett utforskande samtal utifrån sin kompetens i existentiell filosofi och fenomenologisk samtalsmetodik med klientens fråga i centrum. Det två människor som möts, med allt vad det innebär, men det är klientens livsvärld som är i centrum. Den specifika rollen som existentiell samtalsledare eller coach förutsätter ett kontinuerligt inhämtande av filosofisk kunskap och självreflektion.

FILOSOFISKA RÖTTER

Existentiell coaching vilar på existentiell filosofi, psykologi och fenomenologisk samtalsmetodik. Det var antika filosofer som Sokrates, Platon och Aristoteles som började koppla ihop filosofiskt utforskande med hur vi människor lever vårt liv. Deras tankar har sedan i modern tid plockats upp av filosofer som Sören Kierkegaard, Martin Heidegger, Jean-Paul Sartre, Simon de Beauvoir och Maurice Merleau-Ponty.
Parallellt med filosoferna tog psykiatriker och psykoanalytiker till sig tankegångarna och utvecklade ett nytt sätt att se på människans stora frågor och hur de hängde ihop med individens liv och hälsa. Idag är den existentiella coachingen en del av en mångfacetterad existentiell rörelse i Europa, USA, Kanada, Latinamerika, Afrika och Asien.

EXISTENTIELL PSYKOLOGI

Parallellt med filosoferna tog psykiatriker och psykoanalytiker till sig tankegångarna och utvecklade ett nytt sätt att se på människans stora frågor och hur de hängde ihop med individens liv och hälsa. Ur deras arbete utvecklades sedan existentiell psykoterapi, och det finns idag flera olika skolor med samma rötter men lite olika inriktning. I Storbritannien finns till exempel Emmy van Deurzen och Ernesto Spinelli. I Österrike arbetar Alfried Längle med Existentiell analys. I Australien finns Alison Strasser och i USA t. ex. Irvin Yalom. Ur psykoterapin har sedan olika samtalsformer vuxit fram, till exempel den existentiella coachingen som idag finns i flera världsdelar.

“… man kan börja var som helst men om man gräver tillräckligt djupt kommer man att komma till samma punkt, och där ska man finna att varje människa är större än hennes åsikter och handlingar och att vi alla är rätt lika i vår litenhet inför vår plats i alltet och stora i det att var människas betydelse för den andre är omätlig.”
Stina Oscarson, dramatiker, DN 180926.

BÖCKER FÖR DIG
SOM ARBETAR
MED SAMTAL

Här kommer du att få tips om böcker som främst beskriver det existentiella perspektivet på människan och på samtal.
Det kommer att vara både filosofi, psykologi och samtalsmetodik. Och framförallt böcker som jag själv har stor nytta av.
När jag läser försöker jag använda den existentiella tanken att inte ta författarnas ord för sanning utan istället låta de filtreras genom min egen erfarenhet och kunskap. Stämmer det de skriver med vad jag upplevt och vad jag tänker? Har de något att bidra med som öppnar mina föreställningar och förhållande till världen? Eller är vi just nu inte kompatibla?

JAG FYLLER PÅ EFTERHAND
EXISTENTIELL PSYKOLOGI

• An Existential Approach to Human Development: Philosophical and Therapeutic Perspectives Paperback, Martin Adams (2018)

EXISTENTIELL COACHING

Case Studies in Existential Therapy: Translating Theory into Practice, red. Simon de Pluck. (2018)

Existentiella praktiker arbetar olika, det här är en bok där de beskriver hur. I ett av kapitlen berättar Sasha Smith hur hon arbetar som existentiell coach. Har inte läst boken, men beställt.

EXISTENTIELL PSYKOTERAPI

Föräldrarna är döda, brodern, männen hon älskat också, ändå säger hon att det är ett av livets privilegium att säga farväl.
Och trots att de lämnar henne är de en del av “hennes blod, hennes DNA”. Hon känner deras närhet, hon samtalar med dem, ber om råd, får skäll från mamma som varit död sedan början av 2000-talet.


“It’s part of the privilege of being human
that we have the moment that we need to say goodbye”


Här kan du se videon där hon berättar om sin syn på döden.

FOTO: Startbild för videon från ABC net, Australia.

 

Kanske är det för att så många av mina nära dog innan jag var 30. Kanske är det för att jag funderar på mycket på livet. Kanske var det begravningen av en fågelunge i en kompost när jag var liten som väckte mitt intresse. Hur som helst har jag alltid varit fascinerad av döden och det där märkliga fakta att vi bara stiger in i livets drama, har en roll under några decennier, i bästa fall ett sekel, och sedan bara kliver ut.
Här ett citat från konstnären Marina Abramovic, som just nu ställer ut på Moderna museet i Stockholm. Hennes tankar om sambandet mellan liv och död liknar filosofen Martin Heideggers begrepp i-döden-varon, att leva medveten som sin egen död. Och författaren och filosofen Albert Camus övertygelse att just för att vi vet att livet är absurd kan vi verkligen njuta av det.

Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.

Du sysselsätter dig en del med din egen död. Du lär redan ha planerat din begravning?
– Självklart! Det viktigaste är hur man lever och hur man dör. Jag intervjuade nyligen en kvinna i Brasilien som var 110 år gammal och frågade henne vad som är viktigast i livet. Hon sa: ”Det viktigaste är hur du träder in och ut ur livet.” Det är det vackraste jag har hört på länge. Jag är inte besatt av döden, men vi ska alla dö, så varför tänker vi inte på det? Det enda att förhålla sig till livet är att njuta av det ännu mer. Och jag njuter verkligen av mitt liv. Varje dag kan vara den sista, man vet aldrig. Hur vet vi att en asteroid inte är på väg att kollidera med jorden? Vår värld är bara en liten prick i det stora kosmos. Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.”
Ur intervju i Svenska Dagbladet.

”På 80-talet var det vi bögar
som var främlingarna”

Nej, det var inte längtan efter äventyr och anonymt sex som fick män att knulla män i Stockholms parker och bastuklubbar.
”Det är inte vi som ska skämmas”, säger Jonas Gardell idag, ”utan det samhälle som drev oss ut på gatan.”
Nu har Jonas Gardell avslutat trilogin om när aids kom till Sverige.


Det går en ung man på Klara Norra kyrkogata.
Han går där för att bli igenkänd.
Han går där för att bli godkänd.
Han går där för att han vill bli knullad.
Och kanske, kanske, få lite ömhet.

“Din mamma måste träffa din pappa innan hon dör.”

Det går att försonas. Relationer som slitits isär går att hela.
Så här gick det till när min mamma och pappa mötte varandra i dödens närhet.

LÄS MER Den här texten är en del av en artikel
om försoning med kurator Solveigh Hultkvist
.

Det var en svår skilsmässa, många hårda ord hade haglat mellan Sally och Arne, min mamma och pappa. De sista åren hade de inte talat med varandra överhuvud taget.
Så blev Sally sjuk i cancer och efter något år stod det klart att det inget fanns att göra.
En dag steg en kurator av misstag in i Sallys sjukrum och hon började berätta. Om barndomen, om familjen, barnen, äktenskapet och den svåra konflikten. Kuratorn lyssnade, förstod, att här fanns sår som behövde läkas och bestämde sig för att fortsätta att gå till den sjuka varje dag trots att det inte ingick i hennes tjänst.
Månaderna gick. Mycket kunde de reda ut tillsammans, men inte den där djupa klyftan som skapats av skilsmässan
Så kom den sista tiden och kuratorn och överläkare fattade ett beslut. Sally måste träffa sin före detta man innan hon dog. För hennes skull och för hans.
De ringde mig, som ringde Arne som antog erbjudandet. Och så kom det sig att han, som vägrat ha någon kontakt, en ljummen junikväll satte sig på en stol vid Sallys sjukbädd. Hon hade svårt att tala, men han tackade henne för allt det som varit fint. För åren de haft, för barnen de fått, för det hon gjort för familjen. Och så bad han om förlåtelse för det han felat, för det som gjort henne ont.
Nästa dag konstaterade personalen att Sally var helt förändrad. Dragen i ansiktet hade mjuknat, kroppen var avslappnad, andningen jämn. En dag senare dog hon.

Ann Lagerström
©lagerstrom.nu

FOTO Melvin E enligt CC

 

ANVÄNDA OCH DELA
Dela gärna via länk på nätet.
Vill du skriva ut artikeln och dela den med andra eller använda den i undervisning eller på en kurs får du gärna skriva ut och kopiera den om du anger källan lagerstrom.nu. Men om du vill publicera den på din egen sajt eller i någon annan form av publikation måste du kontakta mig.

 

Oliver Sachs har fått besked. Han är döende i cancer. Så här skriver han i i New York times.

“I cannot pretend I am without fear. But my predominant feeling is one of gratitude. I have loved and been loved; I have been given much and I have given something in return; I have read and traveled and thought and written. I have had an intercourse with the world, the special intercourse of writers and readers. Above all, I have been a sentient being, a thinking animal, on this beautiful planet, and that in itself has been an enormous privilege and adventure.”

För några år sedan hade jag förmånen att få umgås några timmar med Oliver Sachs när han var i Stockholm. Läs artikeln här.