Har lite svårt att sova. Greppar en av alla de böcker som ligger på mitt nattduksbord The creative thinking plan av Guy Claxton och Bill Lucas. Slår upp på måfå sådär man gör när läsandet egentligen bara är till för att kunna somna och hamnar i ett kapitel som gör mig klarvaken. Här möter jag tankar jag läst hos filosofen Jean-Paul Sartre och Martin Heidegger i modern forskartappning.
Hjärnan är konstruerad för att uppfatta verkligheten omkring oss så snabbt som möjligt, skriver Claxton och Lucas, men för att kunna göra det så måste den dra förhastade slutsatser. När vi ser en skog skickar hjärnan först ut budskapet “träd” och inte björk, gran, tall, asp, ek, al, alm – om det inte är så att vi är på jakt efter en särskild slags skog, t ex för att kunna plocka svamp.
Tyvärr gör hjärnan likadant när det gäller oss själva, våra känslor, andras beteenden, moral, etik och nya idéer. Den uppfattar grovt och drar till med det som ligger närmast. Och det som är mest lättillgängligt är det vi är mest vana vid genom liv, uppfostran, samhälle, jobb.
Det där grovhuggna blir sedan vår tolkning av verkligheten.
I existensfilosofin talar man om samma sak. Alla har vi en bild av verkligheten, som här kallas för worldview, världsbild. Den består av allt det vi tagit fasta på och med vars hjälp vi försöker förstå vad vi är med om. Det som sker i vårt inre, det vi möter i det yttre och samspelet dem emellan tolkar vi utifrån hur vi tror att det är.

Nu föreslår Claxton och Lucas en metod för att vidga våra vyer och få hjärnan att tänka nytt.
Byt helt enkelt ut ordet “är” till “kan eller skulle kunna vara”.
Så här:
“Jag är verkligen dålig på matte!” blir istället “Det skulle kunna vara så att jag är dålig på att matte.”
“Han kom försent, det är verkligen nonchalant.” blir istället “Han kom försent det kan bero på att han är nonchalant.”
Skillnaden är hårfin, men i hjärnan, enligt författarna, sker en förskjutning från tvärsäker till öppen. Det vi uppfattar är kanske inte alltid exakt så som vi tror, det kan vara så att det är på ett annat sätt, eller att det finns ett annat sätt att hantera det på.

Samma sak gäller ord som “alltid” och “aldrig” som författarna föreslår att vi på prov ska byta ut mot “ofta” eller “ibland”.
“Varför ska det alltid vara på det här sättet” blir då istället “Varför är det så här ibland?”

Metoden bygger på forskning. Studenter som delats upp i två grupper där den ena fått instruktionen: “Vi gör så här” och den andra “Det här är ett sätt att göra det på” visade sig hantera uppgiften på helt olika sätt. Kunskaperna var de samma, men om något ändrades eller de ombads att tänka själva var den andra gruppen betydligt mer flexibla och snabbare.

Samma sak föreslår Jean-Paul Sartre. Säg aldrig att du är något, uppmanar han, säg att du “lever som”.  För om du slår fast något blir det betydligt svårare att utnyttja den frihet som det innebär att kunna förändras.

Slår ihop boken. Skriver den här texten. Släcker lampan och låter bli att tänka “Jag sover aldrig bra”, utan konstaterar istället “Ibland sover jag inte bra.”

FOTO Shelby Root, enligt cc