Author

Ann

Browsing

VAD Föreläsning och utforskande workshop
NÄR 20 september 2019, 9-17
VAR Samlingssalen Essinge kyrka, Essinge kyrkväg 13, Stora Essingen i Stockholm
MER INFO längre ner

Vad är det att vara människa, det är de existentiella filosofernas stora fråga och de utforskade den både genom att filosofera och reflektera över sitt eget liv. Vad innebär det att födas, leva och dö, frågade de sig. Hur ska vi hantera att vi har frihet och kan att göra våra egna val? Hur ska vi leva med andra? Och hur kan vi möta en värld som är i ständig förändring? Tankarna utvecklades till en egen gren inom både filosofi och psykologi med fokus på människans möjligheter och med ett särskilt sätt att se på hennes utmaningar.
Under den här dagen får du en första inblick i den existentiella människosynen. Du får bekanta dig med några av de ledande filosoferna och får också möjlighet att tillsammans med andra börja utforska din egen syn på flera grundläggande livsfrågor.
Interaktiva föreläsningar varvas med enskild eftertanke och samtal. När dagen är slut har du fått en fördjupad förståelse av vad det existentiella perspektivet innebär och haft en möjlighet att reflektera över din egen livsresa.

Du behöver inte ha några förkunskaper.

FÖR VEM?
Seminariet passar …
dig som har ett samtalsyrke – terapeuter, psykologer, socionomer, läkare, lärare, HR etc. –och som vill få nya perspektiv.
… och dig som söker en ny förståelse av vad det är att vara människa.

FÖRELÄSARE
Ann Lagerström
, fil. mag. i praktisk kunskap med inriktning existentiella samtal. Existentiell vägledare och certifierad existentiell coach, senior ledarskapskonsult, författare och journalist. Ann har studerat existentiell psykologi och filosofi på Södertörns högskola och på SEPT, Sällskapet för existentiell psykoterapi. Hon ar skrivit flera böcker om det existentiella perspektivet och utbildar existentiella samtalsledare.

 

 

WORKSHOPLEDARE
Carina  Friberg Frank, är certifierad existentiell coach och samtalsledare, auktoriserad gestaltterapeut Msc in Gestalt Psychotherapy, handledare på gestaltteoretisk grund, Somatic Experiencing Practitioner (Stress- och traumabehandling).

 

 

 

ANTAL DELTAGARE
30.

 KOSTNAD
1 200 SEK, inklusive moms för privatpersoner, exklusive moms för företag.
I priset ingår en närande lunch och för- och eftermiddagskaffe.

 ANMÄLAN
Anmälan senast 16 september 2019:
Du anmäler dig och betalar via den här länken till Simple Signup och får ett kvitto direkt.
Du fyller själv i om du är privatperson eller betalar via ett företag.

https://simplesignup.se/event/153562

Anmälan är bindande men platsen kan överlåtas till en annan person.

VAR
Samlingsrummet i Essinge kyrka.
Essinge kyrka är en oas, en egen värld på en kulle på Stora Essingen i Stockholm. Ritad på 50-talet av arkitekten Cyrillus Johansson med inspiration från Italien. Den här dagen får vi vara i det stora vackra inspirerande samlingsrummet.

SÅ TAR DU DIG DIT
Med t-bana och buss:
Ta gröna linjen till Fridhemsplan och därifrån buss 1 till Essingetorg. Härifrån är det skyltat.
Tvärbanan går också till Essingen från Sickla eller Solna station.

Med bil.
Från Hornstull eller Fridhemsplan mot Marieberg där du tar vänster före DN-skrapan, Gjörwellsgatan. Efter en liten bro tar du höger mot Stora Essingen. Väl framme på Stora Essingen tar du höger igen så fort du kommit upp på ön och andra gatan vänster: Badstrandsvägen. Följ den till dess du ser en skylt: Essinge kyrka. Åk upp till vänster, det finns parkeringsplatser vid kyrkan.

ARRANGÖRER
Det här är ett samarbete mellan Hälsoporten och Existentiellt Forum.

 Existentiellt Forum utbildar existentiella samtalsledare och erbjuder existentiella samtalsgrupper och enskilda samtal.
Info www.existentiellt.nu



HälsoPorten Sabine Rosén AB är ett hälsocenter i hjärtat av Stockholm där terapeuter med lång erfarenhet och utbildning erbjuder olika former av samtals- och kroppsterapier.
Info www.halsoporten.se 

 VILL DU VETA MER?
Ann Lagerström, ann@existentiellt.nu, 070 5562556
Carina Friberg Frank, cinafribergfrank@gmail.com, 070 4912599

FOTO: Leio Mclaren, Unsplash

 

 

Är döden alltid dålig?
LÅT DIG INSPIRERAS OCH PROVOCERAS AV JENS JOHANSSON

I flera tusen år har de västerländska filosoferna försökt hitta ett sätt att reda ut hur dåligt det är för oss människor att vi ska dö. Är det bara i det där sista ögonblicket som döden är dålig? Eller är det faktum att vi har begränsat med tid en skugga som vilar tungt över oss från det vi föds till dess att vi går bort? Lever vi med andra ord hela livet i ”dödsskuggans dal”, som det står i Bibeln.
En av dem som fördjupat sig i frågan är filosofie doktor Jens Johansson på Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet. Och han har en särskild anledning att försöka hitta ett svar. Jens är rädd för döden. Rädd för att andra ska dö. Rädd för att själv försvinna. Och just därför ägnar han sig på heltid åt att utforska människans ändlighet. Och han har en alldeles bestämd uppfattning:
– Döden är alltid dålig.
Men innan vi fördjupar oss i vad han menar, och vad fransmannen Michel de Montaigne, greken Epikurus och den tyske 1900-tals filosofen Martin Heidegger ansåg, måste vi reda ut några grundläggande frågor:

  1. Vad är en människa?
  2. Vad händer med henne när hon dör?

– En del filosofer menar att vi är något immateriellt, säger Jens när jag träffar honom i hans arbetsrum med utsikt mot Gamla kyrkogården mitt i Uppsala. En själ kanske som inte har någon fast hemvist och därför inte är begränsad av döden. Andra anser att vi är vår psykologi – våra tankar, erfarenheter, känslor. När hjärnan dör, då dör vi. Själv tror jag att vi är en organism, vi är helt enkelt kroppen. Det du ser i spegeln när du borstar tänderna är inte bara din kropp – det är du.
Jens Johansson är animalist. Han betraktar människan som en varelse lik andra varelser. Vi må ha lite fler förmågor än en schimpans eller våra husdjur men i grunden är vi ungefär likadana – organismer, varelser, kroppar. Och när kroppen dör, då dör vi.

Vad händer när vi dör?
Och vad säger du om fråga nummer två. Vad tror du händer med oss när vi dör?
– Det finns ett objektivt sant svar på frågan, säger Jens. Oavsett vad vi filosofer känner och tycker eller vill så styrs inte verkligheten av det, den tar inte order från oss. Så antingen finns det någon form av fortsättning efter döden eller också är döden helt enkelt ett utslocknade.

Att det finns ett liv efter dödsögonblicket är det inte många filosofer som tror i dag. Men det finns de som försöker. Amerikanen Kevin Corcoran, doktor i filosofi, har presenterat en förklaring till att Gud kan uppväcka en avliden människa på den yttersta dagen hel och hållen trots att kroppen bevisligen upplöses i och med döden. Kanske, föreslår han, är det så att Gud helt enkelt samlar ihop atomerna, förflyttar dem till en annan dimension och bygger upp en exakt kopia.
Jens Johansson skakar på huvudet, det är en teori som ställer fler frågor än den ger svar.
I stället ansluter han sig till det som kallas terminationsteorin. Du lever. Du dör. Du är borta. Punkt.

– Allt det som spelar någon roll försvinner med döden, säger han och berättar om hur märkligt det var när hans kollega här i korridoren, filosofen, författaren och kritikern Thomas Anderberg, för några år sedan insjuknade i en hjärntumör och ganska snart avled.
Ena dagen hördes hans röst i korridoren, den andra fortsatte kollegernas samtal utan honom.
Fast egentligen, säger han, är även den där tanken att just han eller Thomas Anderbergs organismer och deras sätt att bidra skulle vara så viktiga en irrationell idé.
– Ja, det kommer att finnas massor av upplevelser i världen när den inte längre innehåller våra.

Men skulle du verkligen vilja vara odödlig?
– Nej, det vore nog förfärligt att leva för evigt. Jag kan tänka mig att man tröttnat redan vid 100 år och hur skulle det då inte kännas efter 1000 miljarder år.
Jag läste någonstans en intervju med Barbro Lindgren där hon säger Jag har upplevt så mycket. Jag orkar inte leva om allt igen. Hur många jular ska man behöva gå igenom.
– Ja, författaren Birgitta Stenberg sa visst något liknande på sin dödsbädd. ”Det är bra nu, nu räcker det.”

En annan tanke bland vissa filosofer är att det inte är någon poäng med att oroa sig för döden eftersom det inte är du som läser det här nu som kommer att dö, utan en annan – den du är då.
Och rent biologiskt stämmer ju det. Vi föds och dör hela tiden. Vi äter och införlivar andra organismer, celler dör och vi tappar hårstrån som förvandlas till något annat. Vårt sätt att betrakta verkligheten och våra känslor inför den och oss själva förändras.
– Vore det inte så, skulle det kännas ännu värre att dö, säger Jens Johansson

Så hur dålig är döden
Och därmed är vi framme vid vår huvudfråga. Hur dålig är döden?
Det var den grekiske filosofen Epikuros som någon gång mellan 341 och 270 före vår tid konstaterade att döden inte är särskilt dålig eftersom den varken påverkar oss i livet eller efter döden utan bara är dålig i själva dödsögonblicket. Eller som han uttryckte det: ”där döden är, är inte jag och där jag är, är inte döden”.
Det finns de filosofer som hävdar att Epikuros har fel därför att de flesta av oss har önskningar som inte blir uppfyllda när vi dör. Alltså är det inte bara i dödsögonblicket som döden är dålig.

Jens Johansson har en annan tanke.
– Det rimliga är att säga att det i och för sig inte finns några särskilda tidpunkter när döden är mer eller mindre dålig, utan att den alltid är dålig eftersom den begränsar det liv man kunde ha haft.
Han tar ett exempel. Olof Palmes död på Sveavägen den 28 februari 1986 var definitivt dålig eftersom han kunde ha levt i många år till. Ja, säger Jens, även om han bara levt i 10 dagar till hade det varit bättre.

Menar du alltså att det alltid är bättre att leva än att vara död? När min mormor var gammal bad hon oss att säga till läkarna att inte liva upp henne om hjärtat stannade. I hennes fall måste väl ändå döden vara positiv?
– Jo, men bara om det inte strax efter hennes död kom en ny medicin som skulle kunna ha lindrat hennes plågor eller gjort hennes liv lättare och roligare. Döden är dålig om du skulle haft mer positiva än negativa upplevelser om du överlevt. Och tvärtom.

Men det vet man ju inte?
– Nej, men det finns ändå ett svar på frågan även om vi inte kan komma åt det.

1500-tals författaren Montaigne skriver i en essä att det är lika dumt att oroa sig för det man inte kommer att få uppleva efter döden som för det som man inte fick vara med om innan man föddes.
– Där tycker jag han har fel. Det är rimligt att beklaga det man inte fått vara med om, säger Jens.
Men tillägger:
– Å andra sidan, om man hade blivit till tidigare hade man varit en annan och därmed skulle det inte ha varit jag som fått vara med om det.

Vi fördjupar oss i hur slumpartade allas våra liv är. Jens tar sitt eget som exempel: om hans mamma inte hade rest på sig i rätt ögonblick från middagen och tagit en bestämd buss så hade hon inte träffat hans pappa och han själv hade aldrig blivit till. För att inte tala om alla slumpartade händelser i historien, goda som onda, som lett fram till att hans mamma och pappa överhuvudtaget föddes.
– Man kan också trösta sig med att tänka på att det förmodligen också har hänt en hel del slumpartade saker som förhindrat att vi som lever ännu inte dött. Det finns bilar vi inte blivit överkörda av och bakterier som vi inte smittats av.

Så du menar att det finns en baksida med att forska om döden – det berövar dig en massa andra möjliga upplevelser.
– Ja, varje stund är en förverkligad möjlighet och miljontals förnekade möjligheter.
Men spelar det egentligen någon roll hur mycket jag lyckas klämma in i mitt ynka liv eller hur långt det är?
– Ja, på sätt och vis. Positiva upplevelser är positiva, negativa är negativa.

Så ur Jens Johansson synpunkt är döden alltid dålig. Det är dåligt att vi inte föddes tidigare och det är dåligt att vi bara får leva den tid vi lever. Ja, man skulle till och med kunna säga att allt det vi inte har fått, eller just nu får vara med om, är dåligt.
Den som drog igång den senaste debatten om den dåliga döden var filosofen Thomas Nagel vid New York university med sin bok Mortal Questions som kom 1979. Han menar att våra tankar om döden är relativa. Vi människor har en förställning om att vi genom att födas fått ett liv till skänks som kan pågå i cirka hundra år, att bli gammal betraktas därför av oss som en form av normalitet, skriver han. Därför tycker vi att det är tragiskt om någon dör vid 24, men inte lika sorgligt om någon avlider vid 82. Fast, menar Nagel, hade vi fått för oss att det inte är omöjligt att bli 120 eller 806, så skulle den som var i 80-års åldern dö ung.

Andra filosofer har hävdat att döden är bra. Den tyske tänkaren Martin Heidegger, menade till exempel att vetskapen om att vi ska dö ger ett nödvändigt djup till livet. Insikten att jag är dödlig och att slutet kan komma när som helst kan få en människa att strunta i konventionerna, vända ryggen åt vad föräldrar, vänner och den allmänna meningen anser och gå sin egen, unika väg och förverkliga sig själv.
Filosofen Montaigne tänkte i samma banor och skrev: ”Din ålder är inte fullbordad, men väl ditt liv. En liten människa är en lika hel människa som en stor.” Dessutom ska man inte glömma, skriver han, att döden också är en form av befriare. Tänk så mycket elände de döda slipper. Och jag tänker på min sjuka pappa, då 58, som en av sina sista dagar sa att tanken på döden var skön, den skulle befria honom från alla måsten.

Pratar vi för lite om döden?
– Nej, det där tycker jag inte stämmer alls. Tvärtom tycker jag att döden numera dyker upp överallt. Jag tror att det beror på vår ökande självcentrering. Vi är numera helt besatta av oss själva och därmed blir vi också besatta av vårt eget försvinnande.
Hur ska vi då förhålla oss till den?
– Acceptera den. För egentligen finns det inte något bra alternativ till döden. Tänk om alla människor som någonsin levat skulle trängas med varandra på klotet. Jag vågar inte tänka på vad det skulle göra med oss.

Ann Lagerström
Publicerad i Modern Filosofi, 2015.

MER OM DÖDEN

Allt levande förändras. Det gäller naturen och samhället, men också oss människor. Men hur ska vi förstå oss själva som rörelse? Föreläsaren Ann Lagerström tar avstamp i existentiell filosofi och tillsammans funderar ni över vad det är att vara människa.

Du är inte samma person idag som du var igår, och du kommer inte vara densamma i morgon. Hur kan vi samspela med oss själva och vår omgivning? Du får tänka själv tillsammans med andra. Under föreläsningen möter du en konkret filosofi som du kan använda direkt i din vardag.

VAR
Folkuniversitetet
Kungstensgatan 45, Stockholm
T-bana Rådmansgatan.

NÄR
14 maj 18-20

ANMÄLNING OCH MER INFO
Folkuniversitetet

Det existentiella perspektivet sätter in människan i sitt sammanhang – i världen, i tiden, i relation till sig själv och andra. Med den existentiella filosofin som utgångspunkt närmar vi oss de frågor som livet ställer till oss: Vem är jag? Vad vill jag? Hur ska jag leva? Vart är jag på väg? Och vad är meningen?

I handledningen får du möjlighet att fördjupa din förståelse för livets stora frågor och hur de kommer i uttryck i människors  liv och i deras relationer med andra. Genom att utforska konkreta situationer från ditt  arbete, med hjälp av existentiell filosofi och psykologi,  fördjupas din förståelse. I handledningen ingår också en viss utbildning i fenomenologisk samtalsmetodik och bemötande.

Vår utgångspunkt är den existentiella filosofin som sedan antiken utforskat människans dilemman. Här finns en praktisk livskunskap som är direkt användbar i dag. Genom att gå i utbildning/handledning på Existentiellt Forum får du  både livsfilosofins grunder och konkreta verktyg och metoder som du kan tillämpa direkt, såväl själv som i ditt arbete.

Handledningen lämpar sig för: HR-personal, socionomer, psykologer, psykoterapeuter/terapeuter, chefer, läkare, diakoner, präster, coacher etc.

KONTAKT
info@existentiellt.nu
070 5562556

HANDLEDARE
Ann Lagerström
Fil. mag i praktisk kunskap, ledarskapskonsult, certifierad existentiell coach och vägledare, diplomerad trad. coach, handledare, utbildare, författare.
 

Annalena Sund Aillet
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi, certifierad existentiell coach.

MÅNGA
OLIKA
SKOLOR

Man räknar med att den västerländska filosofin är närmare 3000 år gammal och utvecklas i en komplicerad väv där tänkare från olika århundraden inspirerar varandra. Filosofen Karl Jaspers menar att man inte ska tänka sig filosofihistorien hierarkisk på så sätt att den ena tänkaren helt logiskt leder till den andra. Snarare, menar han, ska man se det som att de inspirerat varandra, kanske också ibland missförstått varandras tankar.
Här en översiktlig karta som du kan använda som inspiration för att söka dig vidare.

Om du är nyfiken på Österländsk och muslimsk filosofi så kan du hitta en liknande karta här.
Ännu har jag inte hittat någon bra översiktlig genomgång av till exempel judisk och afrikansk filosofi. Men jag letar vidare.

TANKAR
FRÅN
ÖST

Nej, de västerländska tänkarna är förstås inte de ända filosoferna. Österländsk filosofi sträcker sig många tusen år bakåt i tiden och har också influerat tänkandet i väst. Redan under antiken påverkades de grekiska filosoferna av Asiens filosofi, och senare har inte minst de muslimska tänkarna haft stor betydelse.
Här en översiktlig om än kortfattad karta som kan ge dig inspiration att söka dig vidare.
En av de existentiella filosofer som skrivit om österländska kolleger är Karl Jaspers.

Om du är nyfiken på en liknande karta över  västerländsk filosofi så hittar du den här.
Ännu har jag inte hittat någon bra översiktlig genomgång av till exempel judisk och afrikansk filosofi. Men jag letar vidare.

Bede Griffiths var en benediktinmunk som levde hela sitt liv i Indien i ett kloster som var öppet för olika religioner.
Jag träffade honom en gång i Stockholm och han är en av de många andliga ledare som jag  känner stor respekt för.
Här i en video från Youtube berättar han om hur han under en stroke mötte den andliga verkligheten i form av kärlek.
“Folk trodde att jag skulle dö. Jag trodde att jag skulle dö”, säger han i filmen. Och berättar hur han förberedde sig. Han bad och väntar men ingenting hände.
Då bestämde han sig för att överlämna sig till “the Mother”, säger han, och en våg av kärlek strömmade genom honom. Det var “det feminina” som öppnade sig, så uppfattade han det. Och det var inte kroppen som dog utan hans vardagsmedvetande.
“När allt försvinner så upptäcker du den där kärleken som är i dig hela tiden. Djupt inom dig utan att du vet om det. Släpp taget så får du se.”
Släpp taget om allt, om alla föreställningar, inte minst den om Gud. Våga låta ditt jag släppa kontrollen.
“Total kärlek. Det är det som finns bakom döden.”